Underbara cykelhelg!

I lördags var det fest hos Göran, som fyllt år.
Trevligt, trevligt! Drog vidare ut på REX.
Innan hade jag laddat upp med MTBn ute i Nydalaskogen. Ett underbart, blött och stenigt pass på fina stigar.

Kom hem och i säng vid tvåtiden, men jag verkade då inte vara trött utan vaknade flera gånger under natten. Strax innan nio gav jag upp och tog en kopp morgonkaffe och pluggade fram till tolvtiden då det började klia i kroppen efter att komma ut. Kanske en tur med cykeln lämpade sig. Kändes som om det behövdes.
Få tänka och träna lite.
Vet inte vad som ger mig mest egentligen under träningspassen, om det är själva tänkandet och glädjeruset eller själva träningens konditions- och styrkehöjande faktor. Tror ändå på att träning är vägen till lycka här i livet.

Den friska höstluften var så underbar. Orangea löv virvlade i luften och livet kändes så underbart. Jag cyklade ifrån alla problem. Cyklade och cyklade, allt vad jag kunde. Svetten rann och jag blev gladare och gladare för varje tramptag.
Så plötlsigt hade jag cyklat täftevägen, via Sävar och hem till mamma i underbara Ytterboda, där jag knackade på dörren och möttes av häpna men glada miner. Jag och Elsa plockade av äpplena från trädet, klättrandes på en stege och med en sop i handen. Mamma plockade upp pärena ur landet. Höstskörd!
Så blev jag bjuden på middag följt av kaffe och nybakt äppelpaj och en åktur till fantastiska havet i mammas jättesnygga, nya BMW!


Då mörkret hade lagt sig över den lilla byn började det bli dax att röra sig tillbaks mot staden. Träningskläderna åkte på igen, pannlampa, reflexer och mp3n i öronen med riktigt trevlig musik. Ut i mörka, underbara skogen. Ett med cykeln. Behöver jag säga hur underbart det är att cykla i mörker med pannlampa och musik ute på landsvägar. Man skapar som sitt egna rum. Jag önskade att jag aldrig skulle nå dörren hemma, och att kvällen inte skulle ta slut. Att jag skulle få fortsätta cykla utan att stanna.
Livet kändes så lätt, så underbart. Behöver jag säga vilket lyckorus jag upplevde. Svetten droppade i takt med att jag kände mig ännu mer glad. Som den bästa kvällen ute på krogen, dansandes till bra musik och häftiga lampor. Fast nu jag och cykeln. Fritt och enkelt. Lycka!

På måndagen hade jag visst lite småont i baken. Satt med på föreläsningarna och lyssnade noga samtidigt som jag peppade mig och fantiserade om nästa träningspass. Vad skulle jag hitta på här näst. Jag ville åka skidor, skejta fram på fin snö! När en halvtimma återstod var jag nästan skakis för att jag var träningssugen. Cyklar hem och byter om, cyklar till IKSU och kör allt vad jag orkar på de nylagade SkiErgomaskinerna. Blundar och svischar fram på skidspåret. 45 minuter senare skakar armarna och magen och ryggen är helt slut.
Såå underbart. Dagens dos.

Och nej, jag är inte "bra" rent fysiskt. Jag skulle inte kunna mäta mig bra i någon tävling. Men bara för den sakens skull är det inget som hindrar mig att verkligen älska träning och kicken som ett pass ibland kan ge.