Samråd och Tjejhelg med ripjakt

Samråd med Ran och Gran sameby

På fredagen frågade jag om jag fick följa med på samrådet mellan Trafikverket och Ran och Grans sameby, gällande dragningen av norrbotniabanan sträckan Umeå-Robertsfors. Det var otroligt intressant att se hur samrådet fungerade, hur samerna tänker och vad som krävs för rennäringen. Vilka marker dom är beroende av och hur järnvägsdragningen påverkar näringen.

Jag frågar dig bloggläsare, hur tror du Norrbotniabanan kommer påverka rennäringen?

-Ja, vadå ett 1,5 meter brett räls, vad gör väll det för skillnad då dom har resten av västerbottens skogar att traska runt på?! Tänkte du så? Ja, då ska du vara försiktig med vad mer du vågar säga. Säger du sedan ett enda ont ord om en same eller rennäringen, ja, då borde du faktiskt skämmas.

Jag säger; ja, allt ont du säger, det är ditt fel! Och det är så sannt...

Jag kan inte förstå att trafikverket kan ha anställda som jobbar med att leta blommor som kan ändra hela dragningen av järnvägen, men att rennäringen ska tvingas anpassa sig så till den grad. Dom får veta hur järnvägen är plannerad att dras och sedan kan dom sitta och gråta och klaga. Kanske lämna in en klagan, som troligtvis stryks. Renarna blir överkörda, arbetet försvåras, ekonomin går i kras för samebyn, stress och oro hos renägarna och stor personlig ohälsa som följd. Stockholmaren på huvudkontoret bryr sig inte så mycket, kanske går och tar en ny kopp kaffe och suckar lite. Det är väll bara att ta renarna någon annan stans. Hallå, rälsen är ju inte så bred att den kan störa.

Flyttningen och betesmarker måste ändras, lättast till lugnare partier. Partier nära samhällen och stugbyar. Då hatar plöttsligt alla tomtägare samerna för att renarna betar upp trädgården. För att renarna går på vägen. För att samerna klagar och är jobbiga.

Men hallå, det är ju vårat eget fel! Vi ber ju om det. Vi har jättedålig kunskap om rennäring men har anställda som lägger ner massor av tid och pengar på fåglar, blommor, lavar, svampar och våtmarker. Dessa ska skyddas. En fjösig gammal lav är så viktigare än tusentals renar, än en stor del av Sveriges kultur och historia, än personer som lägger hela sitt liv på sin näring.

Varför kan inte Trafikverket anställa en same med den kunsap som kävs, som får vara med i planeringsprocessen från början så vi slipper detta eviga bråk. Göra en en renutedning, bästa dragning och plannera och utföra kompensationsåtgärder.

Inte undra på att det blir bråk då man presar ut människor så till den grad. Det är inte bara deras jobb vi saboterar, det är deras allt. Därav så otroligt mycket upprörda känslor. Tyvär är det många samer som inte är så goda på konfliktlösning, det förlorar dom verkligen på. Men ändå, sätt dig i problemet innan du vågar säga ett enda litet ont ord till om en renägare.

Jag som jägmästare kommer dagligen få jobba med områden där jag verkligen borde ha kunskap i hur rennäringen fungerar. Annars uppstår det problem, för att jag gjorde fel. Då kan jag klaga på samerna för att dom är jobbiga. Nej, tack. Fy, vad jag skäms vid tanken! Det är inte min framtid. Jägmästarutbildningen ger verkligen inte mycket nog kunskap i rennäring, så den får jag skaffa på egen hand.

Under detta samråd lärde jag mig minst lika mycket som på en 15 poängs kurs. Säger en del om SLUs kvalite på kurserna. Därför gör jag minimalt med skolarbete och låter livet och verkligheten lära mig istället (också). Tiden och energin det tar att få denna blandning, som jag anser är nödvändig och optimal, gör att jag hela tiden ligger på gränsen till att klara studierna. Att bara läsa och banka in kunskap från en bok kan vem som helst göra. Inget som lockar mig alls.

Härnäst ska jag en vecka upp till Ammarnäs och följa med och jobba med sarvslakten. Verkligheten! Är jag lat som inte pluggar? Är jag lat som insett att SLUs lektioner inte räcker till för vad jag käver?! Jag kallar det ansvar förenat med nöje. Det finns en baktanke med allt detta kul jag gör!

Ripjakt

Hmm, upprört! Nu bjuder jag på lite bilder från vår trevliga helg i Sapmi, samernas land, där vi jagade ripa under helgen. Fin reviering av Milou, men dock inget antydan till stånd utan sprängde genom ripbeståndet. Sorg för mig, då han trotts allt är fem år! Ljuset borde ha gått upp...

Är det inte vackert, så säg! Flög upp med helikopter.

Fredagsmiddag i höstsolen.

Röd mark, rött ljus. Vackert, vackert!

Lördagsmys