Det ar helt otroligt vad fort ett ar kan ga, men ocksa hur mycket jag har hunnit med nar jag tanker efter. Hela livet har vant till en helt annan rikting, fast anda ar det ju samma gamla jag. Ett ar aldre. Ett ar mer av erfarenhet. Ett ar mer av minnen. Ett till underbart ar!
Nyarsaftonen tillbringades pa hastryggen och i paddocken dar jag arbetade med att hacka igen ett ett meter djupt och 15 cm brett och en halv ridbana langt dike i stralande solsken. For att kyla ner mig sa tog jag vattenslangen och sprutade rakt upp i mitt ansikte. Enda skilnaden blev att smaken blev mindre salt...
Anledningen till detta uppdrag var att jag ville fa lite mer overkroppstraning, och nagot gym finns det inte innom de narmsta milen. Armhavningar och dylikt gor jag ju, men det hur kul ar det egentligen?! Sa jag fragade Anna om det fanns nagon ved att klyva. Men icket. Spade och hacka blev redskapen istallet for yxa.
Gissa vem som var ratt sa trott da tolvslaget narmade sig. Vi var hemma hos deras grannar (okej, dom bor bara nagon kilometer bort) och satt uppe i deras iordningjorda skjul som blivit en biosalong. Man fick klattra upp for en liten stege och dar uppe fanns madrasser, en stor duk, projektor och surroundljud. Coolt! Men Natalie blev trott och vi atervande hem.
Kaffe, kaffe, kaffe.... Da tolvslaget kom halvsov jag framfor filmen vi kollade pa hemma. For trott for att orka bry mig. Aldrig har en beanbag och en varm filt varit mer uppskattad. Happy new year i alla fall... Ikvall vankas det dock nyarsraketer pa "farmors kulle" (Tonys brors hus) i New Norfolk. Imorgon ska jag till vandrarhemmet i Hobart sa far jag se vad jag mer hittar pa mer an cadbury halvmara. Ryktas om nagon matfestival med typsik "tasmansk" mat. Kan passa med en halvmara efter det!
Mitt nyarslofte ar saklart uppfyllt, jag ar en sadan som haller mina...
Jag skulle ta mig mellan Hemavan och Ammarnas med "egen maskin", riktning spelade ingen roll. Jag har lange dromt om detta, men det har som inte blivit av. Jag och pappa anmalde oss till kungsledenrannet. Tranade som tokar, vilket var helt underbart. Manga fina, svettiga skidminnen. Sager bara mordarbacken pa Nydala...haha
En solig vardag skidade vi de atta milen till Ammaras i stralande sol. Det var fantastiskt!
I ar da? Ja, kungsledenrannet behover jag inte ha som nyarsofte langre. Jag kommer garanterat att aka igen. Dock med mindre skidtraning och mer springtraning pa en rapplig hoft runtomkring i Australiens outback bland dodsgiftiga ormar, eukalyptus- och ormbunkstrad och lianer. Men ater till 2009 ars nyarslofte(n). Ja, det blev tva. Lat mig pressentera dem:
1) Lara mig minst 5 engelska ord i veckan (forutom de jag lar mig i vardagen ska jag plugga in fem extra, minst).
2) Okej, jag alskar streching efter traningspasset, men jag suger verkligen pa att faktiskt genomfora det. I ar ska det bli andring pa det. Minst tva anvanda muskler ska strechas efter varige traningsrunda.
Sa hejar jag pa Elsas nyarlofte, 20 riktiga armhavningar. Go for it, syrran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar