Ännu en vacker kväll hemma i Ytterboda. En sådan ovärdelig lyx att kunna fara hem närhelst jag vill och bara njuta av Kaptensgården, skogen och havet.
Tentaplugget är över, och äntligen ges tid till skönlitterära verk. Idag fasnade jag i boken "14 år till salu", en verklighetsbaserad bok skriven av Caroline Engvall. Har man en gång öppnat försättsbladet, så är man fast. Fast i en gripande och mycket hemsk historia om en helt vanlig svensk tonårstjej. En kväll blir hon våldtagen. Det är hennes fel, tänker hon, och börjar straffa sig själv genom prostitution. Snart är hon fast, hennes kunder kräver att hon fortsätter, och hotar henne om hon skvallrar..
Läs den!

Efter flera timmar på bron gör jag paus i läsandet. Jag inser att jag faktiskt inte på flera år har suttit så här länge, och bara slappnat av. Det har bara kännts så konstigt att bara sitta i flera timmar och "göra ingenting". Måste vara lägenhetsboendet som har tvingat mig till att lära mig slappna av. Faktum är att det är skönt, men samtidigt känner jag mig sjukt lat som bara sitter där när jag kan göra nytta istället. Skogen bakom huset måste röjas, och här sitter jag och latar mig... Dricker kaffe.

Det hela slutar ändå med att jag far ut på en milaspringtur. En underbar sådan. Solen skiner och det är lagom varmt. Klockan är kring 18. Springer gamla ostnäsvägen till havet, ut på stenpiren i Ostnäs och lyssnar på vågorna och njuter av havslukten. Ser ett 40-tal svanar hundra meter bort. Vänder och springer förbi Lodia (?) med ett föl, bara några veckor gammalt och så otroligt sött. Stapplar runt på sina smala, långa ben tätt tätt intill sin mamma. Värmer i hjärtat.
Fortsätter vägen hem och stör mig på en avverkning, som måste ha gjorts efter källossningen. Då en snabb bedömning av bärigheten på marken gav värdet 3(4) och risning inte gjorts, har det hela resulterat i att marken blivit dikad samtidigt som skotaren arbetat sig fram. Max 10 cm djupa hjulspår var det va, inte 50 (över nästan hela hygget)?!