I veden finns extraktivämnen såsom pinosylvin (monometyl), harts, fenol och terpentin. Dessa finns för att skydda tädet mot insekter, svampar, bakterier och övriga skador. Ju större mängd, desto bättre skydd. Därför kan veden bli kådig vid angrepp eller skada.
Tänk dig nu att du har en bunt med penne (pastarör) som får motsvara vedens uppbyggnad. Hålrummet i pastan kallas lumen och själva pastasubstansen är cellväggarna. Då pastan är okokt har vi jämviktskvoten på pastan i luften. Dvs så torr den blir vid rådande luftfuktighet. Då pastan har kokat klart och ligger nere i vattnet är både själva pastan mättad med vatten och hålrummet i vår penne. Virket är mättat av fritt vatten. Lyfter man upp pastan rinner vattnet ur rören ut, samidigt som pastan är fuktig av bundet vatten. Vi har nått fibermättnadspunkten (FMP) i veden som är ca 28% (= vattnets vikt/torra vikten i trästycket). Något lägre i kärnveden och något högre i splintveden.
En hög andel extraktivämnen i veden kan sänka FMP (ex teak 18 %).
Vi vet ju också att hög fuktigthet (humidtet) och hög temperatur är en optimal levnads och gromiljö för bakterier och svampar. Nu lämnar vi fakta och går in på mina funderingar...
Träd som lever i humida och tempererade klimat borde ju behöva en större försvarsförmåga mot angepp. Dom borde ju då ha mer extraktivämnen i veden. Rätta mig om jag har fel. Med andra ord så borde ju humiditet och fuktighet ha ett relevant samband med vedens FMP. Skulle man kunna se detta om man studerade dessa faktorer och göra någon slags medel FMP-världskarta? Är FMP i regel lägre i Svenska trädslag, än trädslag i t.ex. Borneo?
1 kommentar:
Låter nästan som du är Jägmästare? Är precis vad jag läser om just nu
Teak är ju ett tropiskt träslag så det kanske stämmer?
Skicka en kommentar