Man blåser ju bort i dessa stormar! Det ska kallas sommar, men jag vet inte riktigt. Jacka och en varm kopp te. Men blommorna blommar och sprider en underbar doft. Tja, det är väl lite sommar ändå. Så fort man far ut och springer så njuter man ju av den lite mildare temperaturen (så länge man slipper motvinden).
Jag laddar upp inför en stockholmsvecka med pappa och Elsa. Våra planer är att först mellanlanda i Ramsele, där farmor bodde då hon var liten. I själva huvudstaden ska vi shoppa, besöka outlet se om man kan göra några fynd (vill ha mer peak-kläder...), gå på kolmorden (har aldrig varit där) och förhoppningsvis åka Osians motorbåt i skärgården och ta något dopp i det blå.
Veckan därpå ska jag, mamma, Elsa och Milou upp till Ammarnäs. ÄNTLIGEN!

Vad händer idag då? Jo, det ska jag säga. Jag har ont i en av mina visdomständer! Fy katten för dessa fyra tortyrredskap som Gud placerat längst in i käften. Tur att det är den sista som nu plågar mig. Jag önskar dessa monstren en ljuv hämd...
För övrigt så ska jag fylla igen några hål i trädgården med jord. Så ska jag börja på att göra mig en sängram. Ritningen är färdig och virket är köpt, nu återstår bara det roligaste. Dessutom har jag precis målat om en hylla i garaget (snickarboden) så ny ser det riktigt snyggt ut.

I övrigt måste jag tillhöra någon av de klantigaste personerna som finns. Gul och blå, sveriges färger var det. Det arbetar jag ordagrannt mycket flitigt på. Är det inte gigantiska blåmärken på benen, så fixar jag mig stora, snygga, blodiga skavsår på ryggen och eftersom det börjar försvinna, så var jag ute vid vedklyven igår och släppte en galet stor stock på mitt ena finger. Gissa färgen idag?! Mitt mål för dagen får bli att försöka behålla min mänskliga, beigea färg (dock gärna lite brunare).