Promenad i regnskogen

Ja...sa har ser det ut i regnskogen. Djungel bakom husknuten.

In the jungle, the mighty jungle
We was walking in today
Jepp, i sjalvaste regnsklogen var jag idag. Hela familjen Waites hangde med pa en tvatimmars svang ut i den djupa skogen och visade mig en underbar stig som snirklade sig fram mellan, under och over trad.
Jattefin tur och underbart vader!

Val hemma kakade jag lunch en gang till (kakade aven innan vi gick ut) och sedan gick jag ner till hastarna. Longerade ett tag och red sedan litegrann. Mitt projekt just nu ar att mjuka upp Emm, hon ar lite val stel. Aven jag ska kanna att jag sitter tillbaka i sadeln och kunna hantera ridningen pa ett bra satt.
Precis da jag blvit klar och hunnit spendera en hel del tid i hagen, och klivit innanfor dorren hor jag hur regnet anfaller plattaken. Puh..jag gar in i durshen och bloter ner mig med lite behagligare tempererat vatten.

Redo for en ny arbetsvecka!

Man kan skymta Tony bakom nagra trad, och inser storleken...

Regnskogen har ar ratt sa gron, sa mycket andra farger ser man inte, darfor blev jag sa fortjust i dessa svanpar som vaxte pa en av stockarna som fallt over en back.
Balanserar pa en hal stock over en back. I sanden fanns det kraftor, ca tva decimeter stora.

Anna och Nathalie.

Nya blad pa gang... da dom ar fardiga ar dom cirka tre meter langa! Jag holl i ett stor blad idag, och man kande sig ratt sa liten...

En geting som Tony slog medvetslos igar kvall. Jag kunde ju inte lata bli att fota den inna den fick prova pa swimingpoolen i toastolen.

Hastdag

Idag agnade jag och Anna oss at enbart en sak -hastar.
Dagen borjade med att vi for ivag pa en tavling, sk. "showtavling". Anna red sin ena hast, och den skotte sig riktigt bra.
Jag stod och kollade pa och holl pa att frysa ihjal efter nagra timmar, trotts alla klader. Bland ponnyryttarna var det en flicka som inte var mer an tre ar som var med, ledd av hennes pappa. Det var bara sa sott! Hon charmade hela publiken.

Nar vi kom hem drack vi massor av varmt te och sedan hjalpte Anna mig att komma igang med "Emm" som jag ska fa rida under tiden har. Forst longerade vi henne, faktiskt forsta gangen som jag longerat seriost. Det gick jattebra med Annas instruktioner. Efter ett tag satt jag upp pa hasten och arbetade den i de olika gangarterna. det gick hur bra som helst och jag blev helt foralskad i hennes hast. Den ar ratt sa mycket frammat, vilket passar mig eftersom jag ar en ratt sa lugn ryttare. Gissa var jag kommer att befinna mig imorgon...?

Tomas, ett av barnen berattade for mig att det ar "superlordag" idag, dvs. man far en lite skal med godis och sa far man se pa vuxenfilm och vara vaken ett tag till. Sa nu ska jag springa tillbaks och ha lordagskvall, med godis och film. Jag tror jag kan lyckas tigga till mig lite glass ocksa.

Ddagens gulligaste ekipage!

Anna langst bort pa sin hast.

Anna visar mig lite tipps pa longering...

...och sedan forsoker jag, och lyckas! Otroligt! "Ragna som talar med hastar". Fattas bara cowboyhatten, ett par jeans och de grymma bootsen...

..sedan sitter jag upp och det gar hur bra som helst!

Kameran med pa springturen och hektisk transplanting

Idag tog jag med mig kameran ut pa springturen, vilket gick rätt sa smidigt. Jag tänkte gora ett forsok att visa hur vackert det är, genom att filma lite. Det gick val inte precis som jag hade hoppats, men for dig som ser den sa kan jag intyga att jag tillslut lyckades ta mig hem...
Livet här down under rullar pa. Jag har arbetat och packat plantor i en strumpa (skyddar mot wallabyes vid plantering) och sedan ner i lador. Det kallas "socking". Jag upplever det som om man är en maskin. Varje planta tar cirka tva-tre sekunder, det vill säga galet fort. Segar nagon far man hora det pa en gang. Riktigt stressigt, men det blir lite utav en tävling.
Idag slapp jag socking. Pa formiddagen var jag barnvakt at Nathalie. Vi ritade sälar, hästar, katter, hundar och byggde med lego. Jag ovade lite pa mitt munspel. Sedan fick jag prova pa "transplanting", vilket kan liknas med omskolningen i Sverige, fast ända helt annorlunda. Man stoppar in plott-ladorna i en maskin, som packar dom, vattnar dom och gor halen. Sedan ska man sticka ner plantor i dom samtidigt som man ska gallra ut de sämre. I Sverige är jag van att slänga alla rod-bruna plantor. Harär alla plantor rodbrona...attans...kontrollen och nedstickningen gar galet fort, och jag tyckte det var lika svart. Det gav i vilket fall mindre robotkansla än "sockingen".


I ovrigt gar det bra.. Jag trivs verkligen, även om jobbet inte ar sa inspirerande. Med ljudbok sa fungerar det dock ratt sa bra!

Jag ar overlycklig, for det finns photoshop pa denna dator, sa nu kan jag beskara bilderna som jag vill!Det regnar i regnskogen. Utsikten fran jobbet. Riktigt vackert!

Pa springturen passerar jag en bäck.

Plantskolan sett fran vagen.

Har ar det lilla kontoret som jag sitter i da jag ar vid datorn.

Gladjeskutt

Stort trad

Det har ar en av Annas tre hastar. Visst har den underbar farg?!

En av alla miljoner blommor som pryder tradgarden.

Jag har tagit sjalvportratt pa mig sjalv da jag ar ute och springer. Anvande mig av "gorillapden". Kolla in tradet framfor mig, tokstort! Flera meter brett, och jag har gatt igenom det och statt i det!

Vackra farger

Woodlea Nursery

Sista dagen hos Tonys bror sprang jag en runda innan frokost. Jag fixade inte att lata skorna sta! Sa jag sprang forst ner for hela berget. Det gick jattelatt och jattefort. Jag fick lock for oronen! Det var verkligen obeskrivligt brant! Sedan sprang jag upp for berget igen, men det var sa otroligt brant att jag fick ga en hel del. Dom skamtade med mig da jag kom tillbaks och fragade om jag slog nasan i marken framfor mig da jag sprang... Skont att jag sjalv inte bor dar permanent. Man kan ju inte gora sa mycket annat an att kolla pa utsikten!
Bilden ovan ar darifran, pa morgonen. Det hade snoat i bergen och under dagens forsta timmar var topparna vita.

Nu ar jag hemma hos Anna och Tony. Om jag var i Bamses framors hus forut, sa har jag kommit till Nangiala (broderna Lejonhjarta) nu! Vi bor 40 minuters bilresa fran Lenceston, den storsta staden i narheten. Man aker pa en riktigt slingrig vag genom regnskogen (tempererad). Dom bor precis i skogsbrynet, det ar sa vackert! Huset ar jattegulligt. Fran framsidan ser det ut som en liten stuga, men det sracker sig bakot och ar ratt sa stort. Dom har massor av frukttrad som ar i full blom, och fulla citron- och comquattrad. Det finns ocksa massor av stora, fina, blommande rosenbuskar, en fin damm som dom badar i pa sommaren, ridbanan och hasthagen ar brevid huset, honshuset ar i narheten och nagra kor som ar inhyrda pa tomten ramar i ett. Det flyger runt fargglada papegojor i luften och sjunger glatt. Forutom lite stokigt sa ar huset jattefint invandigt ocksa. Det ligger precis i utkanten pa plantskolan, sa man latt kan springa emellan. Dom har inget internet hemma, sa nu sitter jag pa kontoret i min ensamhet och knappar pa den datorn.
Enda daliga saken ar att det ju fortfarande ar tidig var och husen ar ju inte uppvarmda. Igar passade jag barnen och satt relativt stilla innomhus hela dagen. Ute regnade det, sa huset blev aldrig varmt. 12 grader fick jag sta ut med. Daniel tyckte att det var skont att det antligen borjade bli varmare, sa han gick i t-shirt! Jag oste pa mig alla klader jag hade, och da vi for till Lanceston med barnen pa kvallen kopte jag mer varma klader. Jag langtar till sommaren!!

Igar var jag inne pa banken och fixade ett bankkonto som dom kan fora over lonen pa. Om jag har riktigt tur slipper jag skatta helt!
Idag jobbade jag forsta dagen. Det gick bra, men ar inte lika kul som pa skogforsk. Vi packade plant fran sma plott-krukor. Tempo, tempo, tempo hela dagen. Allt sker pa lopande band. Alla ger garnet, for ju mer man jobbar desto mer far man i lon. Man har sin grunlon och da gruppen gjort ett visst antal lador far dom extra lon att fordela. Det gick lite segt for mig i borjan, men tillslut fick jag upp ett riktigt bra tempo. Jag gjorde nastan lika mycket som dom andra. Kandes skont! Vi star under tak, sa vi drabbas inte heller av regnet som kommer allt som ofta. Vi kommer inte heller att branna oss i sommarsolen.

Jag borjar vanja mig vid dialekten, bonn-australiensiska. En av personerna ar dock utvecklingsstord pa nagot satt, jattetrevlig och glad, men jag har jattesvart att forsta honom. Jag pratar dock mest med en kvinna som hjalpte mig och visade allt. Hon ar jattetrevlig och har talamod med min engelska. Jag lar mig massor och skriver upp de flesta ord som jag "saknar" pa ett papper, sa ska jag lara mig dom.

Idag for jag ut pa en springtur efter jobbet. Anna visade mig en 3 km runda in i skogen dar man springer pa en stig. Det ar sa otroligt vackert, ja ska ta med mig kameran nasta gang sa kan jag visa lite bilder! Nu sprang jag inte i regnskogen, utan i den "vanliga" skogen. Det kandes dock som att springa i djungeln! Man springer i en skog av gigantiska ormbunkstrad och gamla och flera meter tjocka eukalyptustrad. Runtomkring en springen kaniner, wallabys och bland traden flyger papegojor och alla mojliga faglar. Har blir det inga problem for mig att halla formen, jag skulle kunna flytta ut dit!

Ett pluss till ar Anna och Tonys underbara mat. Jag kunde inte halla mig ifran min vana att ata havregrynsgrot till frukost. Jumsy! Till lunch ater man mackor, men hittar jag nagra matrester i kylen tar jag dom. Idag till middag at vi Annas pumpasoppa och nybakt brod. Jattegott efter min springrunda! Eftersom dom ar vegitarianer och barnen ater kott sa har jag ofta tva ratter att valja mellan. Vanligtvis tar jag av bada!

Nagondag ska jag ta med mig kameran och fota lite mer. Idag gick jag en svang med Molly (hunden) och knappte nagra bilder innan det blev morkt.

Har ar Anna hos sin hast och borstar den. Den ar alldeles kopparbrun och jattevacker!

Citrontradens grenar ar tyngda av stora, fina citroner.

Har ser vi Molly framfor huset. Det stora traden star i en "rondell" pa deras uppfart. Bakom den ligger huset gomt bland rosenbuskarna.

Utsikten fran mitt fonster. Jag kan ju inte klaga! Det vita som sticker fram ar ridbanan.

Jag lovar att mer bilder kommer inom kort. Det har dock regnat sa mycket att jag inte vagat ta fram kameran an!

MTB into the wild, daligt vader och de forsta bilderna

Tva dagar i Ozzie. Vi bor just nu i New Northfolk en mysig by utanfor staden Hobart. Naturen bestar av massor av kullar, eller snarare berg. Med lite mer sno hade det varit ett underbart slaomomrade! Tank dig tillbaks till den tiden du senast laste Bamse. Minns du hur "farmor" bodde? Uppe pa toppen av ett berg, med en kringlande, brant vag upp. Precis sa (eller i alla fall mycket likt!) bor vi nu, med en brant kringlande vag uppfor barget, dar vi bor pa toppen med utsikt som slar det mesta. Jag ar dock glad sa lange det inte ar ovader och blixtar!
Igar hade jag massor av myror i benen efter flygresan, sa jag fick lana Tonys brors nya mountainbike och stack ut pa en harlig runda i eukalyptusskogen. Forst ner for heeela langa berget som dom bor pa, gick galet fort! Seda skulle jag ju upp igen, vilket blev galet svettigt!
Pa min tur sag jag wallabyes, lite konstiga faglar (men mycket vackra) och massor av overkorda djur som jag inte vet vad det var for nagot.

Idag for vi ner till Hobart och gick pa marknaden, som till skillnad fran den vi var med min familj i Melbourne, var utomhus. Plottligt oppnade sig himelen, vinden tilltog och alla sprang sa fort man kunde under tak. Jag kastade pa mig min nya regnponcho, tjoho att jag inte valde paraply i detta vader, tanker jag. Sedan star min ponco som ett segel i den kraftiga vinden.
Vi aker hem igen och kakar lunch och dricker varmande te. Sa fort det klarnat upp gar jag och Anna ut pa en promenad. Bara av att ga blir man sa anfadd att man knappt kan prata, snacka om brant. Slalombacken i Ammarnas ar ju ingenting! Jag funderar pa att vara lite lat medan vi ar har, och lata springkladerna vila. Annars lar jag vara dod after bara nagra hundra meter. Har kommer nagra av de forsta bilderna.

Har precis landat i Melbourne och far se soluppgangen. Riktigt vackert!
Har bor Bamses farmor, pa toppen av berget...
En vacker regnbage. Jag gillar daligt vader, det ar sa vackert!
Dessa gula trad finns i massor som ett fargrikt och underbart inslag i den torra Eukalyptusskogen.
Utsikt fran huset. Paminner lite om Kina, tycker jag.

En sak kan jag dock inte forsta med Australiensarna. De har inte forstatt att man kan installera varme i huset! Darfor blir det jattekallt sa fort solen forsvinner, man oser pa sig med klader och trangs framfor brasan. Sedan ska man forsoka sova. Jag hade ingen lust att ta pa mig nattinnet, utan sov i klader, i en sovsack och under ett tjockt tacke. Anda var det kallt!

Kram pa er alla dar hemma i Sverige!! Ni iser inte vilket vackert land ni gar miste om da ni sager "aaa, det ar ju sa langt dit. Nej, jag stannar har."

g day mate!

Efter massor av trakiga flygtimmar ar jag nu framme pa Tasmanien. Resan gick ovantat bra. Jag hittade till gaterna utan minsta problem och lyckades fa med mig bagaget anda fram till den pyttelilla flygplattsen i Hobart (Umea ar stort i gamforelse!).
Det var ratt sa mycket turbulens mellan London och Singapore. Halften av maten hamnade oundvikligen i knat. Som vanligt sa somnade jag som en stock. Jag han se en film innan jag tradde in i en djup somn. Skont! Jag vaknar av att dom delar utfrukosten. Ater av det jag inte spillt ut och sedan landar vi i Singapores 32 gradiga, galet fuktiga, varme. Tur att jag inte ska stanna har, tanker jag! Pa nasta plan och dar serveras middag, bara nagra timmar efter att jag vaknat. Det kanns ratt sa konstigt. Men skont, jag far snart sova igen. Jag vaknarav att flygvadinnan ber mig resa upp stolsryggen for att vi ska landa. Oj. Jag missade fukosten. Det forsta jag far gora da vi landat i Mebourne ar att borja gora av med pengar pa en dyr och inte allt for imponerande fukost. Typiskt! Men i vilket fall sa ar jag ju riktigt utvilad nu. Kanner mig otroligt nog helt anpassad till den nya tidszonen. Skont att slippa forsta veckan helt rubbad. Dessutom sa har varlden slutat gunga, i alla fall nastan.

I Hobart moter Tony och hans bror mig pa flygplattsen. Jag skaffar ett australiensiskt mobilabonemang och sedan aker vi till Cadbury choklate factory. Jumsy! Luktade riktigt gott och sjalvklart fick jag med mig massor av god choklad darifran. Nu sitter jag och vantar pa att middagen ska bli fardig. Riktigt varmt har, 23 grader. Skot! Dessutom ar det underbart vackert. Riktigt kuperat och massor av eukalyptysskog. Da jag gick pa pomenad med Molly och Anna sag vi massor av Wallabyes. Supersota, som sma kangurues!
Tro det aller ej men topparna i narheten har massor av sno. Tonys bror var dar for nagra dagar sedan och da var det tre meter. Skidor, skidor, skidor...tanker jag!! Grymm tanke i sommarvarmen!
Jag alskar dialekten aven om den ar lite svar att forsta. Jag far fraga nagra ganger, men de gar bra. Dom har talamod med mig. Forhoppningsvis slipper jag fraga lika mycket om nagra manader.

Ni far ha det gott dar i Sverige! Jag tror jag ska ut och kolla vad det ar for fagel som sjunger sa otroligt vackert. Som ett musikaliskt mastervark!

Ready for takeoff

Hejsan svejsan.
Nu har jag nästan packat färdigt, bara det sista lilla som jag behöver in i det sista, ex. mobilladdare, plånbok, mp3, mobil samt lite kläder som jag precis tvättat.
Jag befarade att jag skulle behöva betala en underbar övervikt. På planet som tillåter minst bagage får man ha 1 väska på 22 kg. Jag packade en väska på ca 17 kg! Packning för ett halvår! Och då har jag ändå fått med allt utom mitt flugfiskespö (skulle bli för krångligt att ta genom gränsen). Tänk så mycket kul jag kan ta med mig hem!
Nu återstår en grundlig städning av mitt rum, det ska se riktigt snyggt ut då jag lämnar det!
Så ska jag röra på mig, och inte sitta framför datorn som jag gjorde igår. I och för sig sprang jag en milrunda, så lite fisk luft fick jag. Lång promenad, cykelrunda och så får jag se vad jag hittar på mer.
Idag ska jag över en sväng till Caroline, som jag insett att jag inte träffat på galet länge! Det jobbiga med att resa bort är ju att man måste säga hejdå till alla, kan man inte få några flygstolar åt vänner och bekanta!?

För dig som undrar när jag kommer titta in på msn, så vill jag påminna om att jag kommer vara 10 timmar fram i tiden. Tex. så är klockan 18:42 i Australien nu, då den är 9:42 i Sverige.

Är det någon som har något riktigt bra boktipps. Jag tänkte köpa på mig några pocketböcker på Arlanda att läsa dels på planet och sedan lite under resan (men jag ska satsa på maxa engelskan). Kanske har du läst någon nervkittlande kriminalare eller deckare i somras, eller en mysig roman. Alla tipps mottages! För ett tag sedan så köpte jag "13 dagar i rymden, efter 14 år på jorden", men den råkade jag läsa ut (rekomenderas!).

Som sagt var, nu ska jag ut och njuta av den svenska luften och naturen samt att kunna röra på mig. Ingen mer dator idag!

Jag tog en massa fina bilder i helgen, och lade in dom på pappas dator för att beskära o dyl. med hans program. Sedan lade jag över dom på mitt usb, men det fylldes och nu är de bilder som jag gillade allra mest borta, även från hans dator. Jag hatar datorer (ja, det är ju dom det är fel på, inte jag!). Surt sade räven.. Några "skräpbilder" som jag hade planerat att radera är dock kvar. Tur att jag inte raderade för friskt innan jag upptäckte mitt (eller hmm, jag menar datorns) misstag!
Tre rödingar drog pappa upp. Tyvärr så försvann bilderna...
Egentligen behöver man åka till skjutbanan för att få sura av sig lite. Krossa några duvor och önska att det var datorn.

Lägereldsmys sista helgen i Sverige

"Yesterday" framfört av Elsa i ljuset av elden. Vist är hon duktig!?
Vi sitter vid jaktstugan i Sjölunda. Bredvid oss har vi sjön och bergen, såå vackert!
Mysighetsfaktor: 10/10

Into the wild

Igår hyrde vi filmen "Into the wild", som bygger på en verklig berättelse. Filmen handlar om 22-årige Christopher McCandless som precis gått ut college med mycket bra betyg. Istället för att plugga vidare och nå en lysande karriär med framgång, bestämmer han sig för att bege sig ut i Alaskas vildmark. Han är less på sina rika föräldrar. I hemmet har han ständigt fått höra på bråk och elende. Trotts detta var fastaden mycket viktig. Familjen måste se lyckad ut. Man måste tänka på vad grannarna tror om en.

Han flyr från sin familj, utan brev eller telefonsamtal, och beger sig ut på vandring, ut i den undebara naturen. Into the wild.

Han skrotar sin bil och sin livsbesparing skänker han till välgörenhet. På sin väg till Alaska träffar han vänliga männsikor med olika bakgrund. Men han vill leva utan kärlek och relation till andra människor. Naturen är bättre.

Väl framme i Alaskas vildmark hittar han en gammal buss som används under älgjaken. Han bosätter sig i den och reder sig själv rätt så bra under hundra dagar. Men jakten går sämre och tillslut tvingas han lita på sin litteratur och med bildernas hjälp leta efter ätliga växter att mätta sig på...

Lycka finner man enbart tillsammans...

En djup och tänkvärd film. Det är inte utan anledning som den har fått bra kritik!

Filmen bygger på Chris dagboksanteckningar som han förde under sin tid i vildmarken.

"Det som inte dödar dig gör dig starkare, brukar man säga, oftast utan att tänka på den mindre optimistiska innebörden - att ibland dödar det dig."

(http://www.moviezine.se/filmsidor/intothewild.shtml)

Se den!

Gratis och laglig musik!

Jag satt lite och letade på nätet efter en bra sida varifrån man kan ladda ner musik, helst lagligt...http://meadowmusic.se/
Här finns allt möjligt kul, lyssna först och ladda ner om du gillar! Riktigt bra att ha lite musik på mp3:n att ta med sig på resan.

Inne på sista veckan i Sverige

I natt började jag märka att det pirrar lite i magen inför resan.
Jag har börjar packa och inser att jag kommer få betala en härlig övervikt, men jag tror flygbolagen sätter viktgränserna så att de flesta måste betala övervikt. Suck...stackars plånbok, den blir magrare än magrast!
Typiskt att jag har så utrymmeskrävande intressen; ridning (ridkläderna, tur att jag får låna hjälm!), vandring (vandringskängor, ryggsäck, kläder), springa (springkläder, skor), flugfiske (fiskespö -vadarstövlarna lämnar jag faktiskt hemma!), arbetskläder (oömma kläder, tur att jag kan slänga majoriteten av dessa då jag ska hem) och till det tillkommer regnkläder, badkläder och "vanliga" kläder, varma och kalla, skor, nessesär...ojoj...och ändå lär jag ju glömma hälften!

Till helgen ska jag med pappa till Sjölunda och jaga. Härligt att få njuta av underbara Sverige in i det sista!
På fredag kväll ska jag försöka hinna med att träffa kompisarna för kanske sista gången på ett halvår (snyft!).
Aldrig vila aldrig ro... jag tror jag lyckas boka upp varenda minut i mitt liv, lite krångligt ibland, men jag gillar det!

Igår var jag och pappa ute och sprang. Elsa försäkte hänga med på sin cykel brevid. Det gör rätt så mycket att springa med någon. Tävlingsinstinkten vaknar och man vägrar att "småspringa". Pappa har nyligen kommit hem från Bordeaux, där han har sprungit Medoc marathon. Ett marathon som är en enda stor fest, med vinprovning, ostron och allt möjligt utefter loppet. Dessutom klär alla ut sig. Blir man sugen eller!?!
I vilket fall slutade gårdagens springtur med att jag stöp ner på bron, efter att med lite egna metoder vunnit slutspurten. Helt slut!

Jag fick en tröja av pappa som han köpt i Frankrike, med texten "impossible is nothing". Underbart uttryck!

Träning med Marta och Elaine

I bilen på väg till träningen frågar jag Elsa hur det kändes att få träffa världens bästa kvinnliga fotbollsspelare.
- Tja, svarar hon. Marta och Elaine är ju vanliga människor. Jag ser det mer som bra att få tipps och råd.
En halvtimma efter utsatt tid kommer det ändå några barn från parkeringen, som skriker:
-DOM KOMMER!
Hela fotbollslaget, inklusive Elsa börjar springa för att möta deras idoler. Ögonen tindrar och mungiporna sträcker sig upp mot himmelen. Jag börjar fundera på hur mycket Elsa verkligen menade det där med "vanliga människor". På hennes min just då såg det ut som om Gud i egen hög person stod framför henne. Då det är dax för gruppfotot vill alla sitta i mitten, bredvid idolerna. Blickarna vänds bort från fotograferna och in mot mitten.
-Hallå, slit era blickar för några sekunder, så får vi ta lagfoto!
Därefter är det dax för träning, ledd av idolerna själva. Aldrig förut har så många kommit på träningen, aldrig förut har så många som kommit på träningen dansat runt på moln.
Då Marta visar lite fintar och börjar leka med bollen, måste jag erkänna att det såg riktigt häftigt ut. Sedan fick man sig ett gott skratt då alla barnen skulle försöka härma...

Tjäderjakt, eller något liknande...

Jag osäkrade bössan, andades lite och skulle precis till att avlossa skottet då tjäderhönan lyfte från grenen 20 meter bort och försvann bakom en stam. Jag svor för mig själv. Jag skulle inte ha tvekat med att skjuta. Skottet hade suttit perfekt.
Under hela veckan har jag stigit upp tidigt och knatat ut i skogen med Milou och hagelbössan och letat skogsfågel fram till ett-tiden då vi knatat hem och käkat lunch. Både jag och Milou har stött upp flera fåglar varje dag, men jag har aldrig erbjudits en sådan fin skottchans som idag. Den största problemet är att Milou jagar själv. Idag sprang han rakt in i en samling med tjädrar vid en mykant. Han började jaga en av dom, och en annan satte sig åter på grenen framför mig. Då jag skulle skjuta kontollerade jag först var jag hade mitt lila yrväder till hund. Han var långt bort och hade förlorat tjädern som han jagat. Jag stängde bössan och lyfte upp den. Sedan var jag helt enkelt för seg. Jag erkänner att jag är besviken på mig själv, då jag erbjuds en riktigt fin skottchans efter alla dessa timmar i skogen, och så sumpar jag den. Jag hade redan börjat känna doften av inbakad tjäder, med smörstekta kantareller (hittade 3 hg rigtigt gula och fina!) och klyftad färskpoatis. Men icket...

Jag är ändå inte missnöjd. Turen var vacker och vädret underbart. Rikgit höstväder, med solsken och vindar som får de orangea och gula löven att dansa i luften. Dessutom knatade jag i underbar skog. Milou höll bra kontakt under hela dagen, så i det stora hela erkänner jag att jag är nöjd.

Häromdagen pratade jag i telefon med Matias Vesterlund från Hundskolan Vision. Han håller på att läsa igenom mitt projektarbete, och verkar tycka att det är bra. Jag blev tillfågad om jag hade lut att skriva en artikel till både den svenska och norska bretontidningen, och illustrera med bilder som jag tog under senaste kursen. Självklart tackade jag ja. Men nu sitter jag här och för en gångs skull är mitt huvud tomt. Eller snarare, jag kan inte bestämma hur jag ska inleda, resten brukar komma. Jag ska nog tillbringa några timmar i garaget och tälja lite, så trillar nog någon idé ner.

Till sist en tröstande kram från Tjorven. Vi saknar dig, Ronja!

Tjäder- och orrjakt, kantareller och dämpade skor

De senaste dagarna har varit jobbiga och fyllda av saknad efter Ronja. Jag går fortfarande och väntar på att hon ska komma hem. Ett ljus lyser upp hennes grav, som blev mycket vacker.

Under jaktmötet i söndags beslutades det att jag skulle få rätt att jaga småvillt på prov under tre veckor, trotts att jag saknar egentlig jakträtt på området.
Gissa var man hittat mig i veckan? Jo, såklart i skogen. Jag och Milou har knatat runt och stött upp ganska många tjäderhönor, men också en hare och självaste tjädertuppen. På avstånd kunde vi höra knaket av en älg. Men några skott har jag inte fått tillfälle att avlossa. Milou söker dåligt, och de fåglar han hittar börjar han springa efter. Däremot har kontakten under söket förbättrats otroligt mycket. Han har även börjat lyssna och lyda mig då jag ropar "siiitt" då fågel flyger. Oftast hinner han dock springa efter så pass långt (i tät skog räcker det med 10 meter) att eventuell skottchans gått förlorad. Tjädrarna skrattar gott efter oss.
Men jag lider inte, även om en inbakad tjäder hade suttit gott till lördagsmiddag, skogen är så vacker att jag går och njuter för fullt ändå. Det är något visst med Ytterbodas skogar. Mina favoiritställen kallas för Nybruket och Liden. Där är det riktigt vackert!
På vägen hem idag sprang jag över ett gäng kantareller. Jag kan inte klaga på kantarellomelett till lunch, en vanlig, sketen tisdag...

Med nya krafter förlyttade jag mig ut till garaget och fortsatte tälja på min lilla figur, som jag kanske tar ett kort på och lägger upp då den blir färdig.
Efter några timmar sticker jag ut med mina en vecka gamla springskor, som vid inköpet var vita. Varför gör man vita springskor? Efter fyra springrundor har dom en brundassig färg, och ser inte alls nya ut längre. Däremot så är det en underbar upplevelse att springa med bra dämpning! En helt ny sport. I love it!

Däremot saknar jag dig Ronja!

Bildkällor:
tjäder: http://www.taigavision.com/index.php?page=gallery&gallery=/black_grouse&offset=0
kantareller: http://www.ewerman.se/modules/core/showimage.php?id=1514&w=186&h=800