Tjäderjakt, eller något liknande...

Jag osäkrade bössan, andades lite och skulle precis till att avlossa skottet då tjäderhönan lyfte från grenen 20 meter bort och försvann bakom en stam. Jag svor för mig själv. Jag skulle inte ha tvekat med att skjuta. Skottet hade suttit perfekt.
Under hela veckan har jag stigit upp tidigt och knatat ut i skogen med Milou och hagelbössan och letat skogsfågel fram till ett-tiden då vi knatat hem och käkat lunch. Både jag och Milou har stött upp flera fåglar varje dag, men jag har aldrig erbjudits en sådan fin skottchans som idag. Den största problemet är att Milou jagar själv. Idag sprang han rakt in i en samling med tjädrar vid en mykant. Han började jaga en av dom, och en annan satte sig åter på grenen framför mig. Då jag skulle skjuta kontollerade jag först var jag hade mitt lila yrväder till hund. Han var långt bort och hade förlorat tjädern som han jagat. Jag stängde bössan och lyfte upp den. Sedan var jag helt enkelt för seg. Jag erkänner att jag är besviken på mig själv, då jag erbjuds en riktigt fin skottchans efter alla dessa timmar i skogen, och så sumpar jag den. Jag hade redan börjat känna doften av inbakad tjäder, med smörstekta kantareller (hittade 3 hg rigtigt gula och fina!) och klyftad färskpoatis. Men icket...

Jag är ändå inte missnöjd. Turen var vacker och vädret underbart. Rikgit höstväder, med solsken och vindar som får de orangea och gula löven att dansa i luften. Dessutom knatade jag i underbar skog. Milou höll bra kontakt under hela dagen, så i det stora hela erkänner jag att jag är nöjd.

Häromdagen pratade jag i telefon med Matias Vesterlund från Hundskolan Vision. Han håller på att läsa igenom mitt projektarbete, och verkar tycka att det är bra. Jag blev tillfågad om jag hade lut att skriva en artikel till både den svenska och norska bretontidningen, och illustrera med bilder som jag tog under senaste kursen. Självklart tackade jag ja. Men nu sitter jag här och för en gångs skull är mitt huvud tomt. Eller snarare, jag kan inte bestämma hur jag ska inleda, resten brukar komma. Jag ska nog tillbringa några timmar i garaget och tälja lite, så trillar nog någon idé ner.

Till sist en tröstande kram från Tjorven. Vi saknar dig, Ronja!