Som en krampaktigt grepp kring Mt Ossa. Som ett desperat försök att fylla hjärnbarken med gremminiella, snöskytte och barkborrar. Trodde dessa skulle bekämpas, men nej. Nu går det ut på att låta epidemien sprida sig. Ju snabbare det artar sig, destå bättre.

Förkyld och tenta imorgon. Nyskidor som står och väntar i ett hörn. Ett huvud som värker. Fryser massor, trotts massa kläder och en kopp grönt te. Leder som värker. En hög med papper som ska läsas mycket noggrant om och om igen tills det sitter.

Damn, jag hatar att vara sjuk, men är mycket glad och tacksam för att jag är det så pass sällan. Har jag tur nu så proppas min kropp med antikroppar och jag kommer vara pigg och frisk som en nötkärna den 10 april, då starten för kungsledenrännet går.

Genomlider i vilket fall säsongens helt klart jobbigaste träningspass; att sitta på en stol och kolla på nyskidorna och sucka, "nehäpp...". Tränar på att vila och kurera mig. Fast bara för att jag inte kan träna så blir jag depp över att missa skidpass och känner mig med ens ännu sjukare...

Tur att ämnet är spännande. Intressant att komma på vad jag sett för angrepp på plantskolan. Gremminiella (paraplysjuka), barkborreangrepp, knäckesjuka, snöskytte, fallsjuka...
...förkylning.