Innebandy!

Idag har jag pluggat så hjärncelllerna gått på högvarv hela dagen. Jag och Evelina har jobbat med GIS och kämpat för att få färdigt övning 2 av 4. Bitvis kör man fast, bitvis svär man mycket, bitvs sitter man och gnager på naglarna och sliter sig i håret. Och bitvis så jublar man över att äntligen komma på hur man skulle göra. I slutändan måste jag erkänna att det är lite småkul. Utmaning som man får kämpa för, och så gör man något vettigt hela dagen.

På kvällen peppar Erik Andersson mig att återuppta mina glömda innebandytalanger (ironi...). Så det blev 1,5 svettiga timmar som bara rusade iväg i Ålidhemshallen. Och jag kan bara säga en sak; det var på tok för länge sedan jag sist spelade innebandy! Så sjukt kul.

Så tokigt jobbigt också. Det är en sak att springa 2 mil rakt fram, upp och ner för några backar, men i samma tempo. Dock en helt annat att springa allt vad man kan i 10 meter, tvärvända, och ge järnet 5 meter, kämpa för en boll, snabba steg och vidare 8 meter åt vänster. Så länge knäet håller och jag är i stan så kommer jag infinna mig i hallen på torsdagskvällarna! Det där med bollsinne ska vi dock inte snacka om, hehe. Tror min kära syster fick alla gener för bollsinne, underbar sångröst och förmåga att spela instrument...

Nu laddas det för paradisbad imorgon med mamma, Elsa och Ville!