Det har blivit en del träning även under julledigheten ute på landet. Sprungit och varit på både Sävar- och Nydalaspåret och åkt skidor några svängar.
Besöket på Sävarspåret var som ett nostalgist minne. Det långa, långa spåret hade blivit jättekort. Den branta, långa, jobbiga backen var som en liten kulle.
Jag tror jag har blivit lite äldre..

Konstigt nog så har jag alltid hatat Sävarspåret. Ja, det är verkligen jättetråkigt att åka på. Stanken från återvinningsstationen och den sura lukten av förmultnade flis från sågen gör det ju inte bättre.
Nydaspåret däremot är som beroendeframkallande, det är jättekul och jag får aldrig nog. Kan inte förklara varför jag känner så, men så är det bara. Backarna, svängarna, raksträckorna.. :)

Efter en vecka långt bort i skogen börjar jag dock sakna närheten till IKSU och Nydalaspåret, så jag tror nog att jag far in till stan nästa vecka och ägnar mig åt träning och plugg.