Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


fredag, februari 18, 2011

Om olika kroppsfetthalters för- och nackdelar

Äntligen har jag tiden att ägna tankarna åt annat än plugg. Efter tenta helg inneållande efter tenta lugn. Så, nu kommer ett långt "Ragna funderar-inlägg" för dig som har lite tid över.

Jag sitter och läser Elle och Cosmopolitan till middagen (samtidigt som jag klämmer i mig ris, en blodig biff och gräddsås, viken krock!). Två härliga tidningar, med massor av mode. Pinnsmala tjejer med vackra kläder.
Sedan står man själv där framför spegeln och plöttlsigt tycker man sig se fruktansvärd ut. Beskådar sina love handles, breda lår, tjocka armar och en mage som är många centimetrar i omkrets. Ser ut som om hon i tidningen varit på spegelhuset på Lisseberg. Okej, att vara smal som en modell är väll inget de flesta suktar över, men de flesta kvinnor står nog och ser sig själv som aningens för mulliga där i spegeln, även om man är perfekt. Tänker: åå, om bara fyra kilo mindre...

Jag var för ett år sedan på Life Gene och fick mina kroppsvärden uppmätta. Av dom värdena skulle jag uppskatta att jag har ett BMI på 24,5 (jag väger mig inte alls numer, dvs jag har inte vägt mig på ett år) och är alltså på gräsen till överviktig enligt detta värde (övervikt om BMI>25). Nu kan man ju dock inte stirra sig blind på det värdet. Mycket muskler kan göra en person överviktig trots låg fetthalt. Jag ligger i mitten på "normal" gällande fetthaltsvärde för en kvinna. Jag är inte smal. Jag är inte tjock. Men jag har ju fyra kilo för mycket så fort jag tittar mig i speglen.

Jag kan tillkännage att jag genom åren har erfarenhet från BMI som visat kraftig undervikt i slutet på högstadiet (14,9), och nu då på gränsen till övervikt. En resa jag är jätteglad att ha fått uppleva, men skäms över att berätta. Inget man stoltserar med i sitt cv direkt, men något av det mest lärorika och personligt mest utvecklande i mitt liv. Så, med denna erfarenhet, från väldigt smal till "rund och go", tänker jag spinna vidare på min fundering.

Att vara smal har fördelen att man kan klä sig i alla möjliga kläder och nästan allt sitter snyggt och man känner sig vacker. Man har lite plank-formad kropp med enbart svaga kvinnliga kurvor. Tja, knappt.. Så fryser man utav bara den och stannar helst inne vintertid. En tur på skidspåret då det är -25, eller vintertältning existerar bara inte i ens frivilliga ideér!. Dröm om Svalbard, nja, kanske inte. Snarare medelhavet! Däremot så flyger man fram i löparspåret, obehindrad av en tung kropp.
Vackert men tråkigt! Praktiskt och opraktskt.

Nu lägger vi på några kilon på kroppen, och vi har en "rund och go" person. Inte smal, inte dirket tjock, men lite späck. Love handels som irriterar och så står man ju ibland och blänger på sig i spegeln. Ser förskräckt på ett foto där man råkar visa en dubbelhaka. En tydlig kvinnlig kroppsform, med både byst och höfter.
Sticker ut i skidspåret då det är -25, nemas problemas. Vintertältar, oj så mysigt. Svalbard, ascoolt! Varm och go, lätt för att hålla kroppstemperatiren stabil.
Inte perfekt, men befriande. Opraktiskt och praktiskt.

Så, olika vikter och BMI-värden har altså sina olika fördelar. Att vara smal är inte enbart positivt. Att vara lite rund har inte enbart nackdelar. Man får ta hänsyn till andra intressen också. Om ens största (och enda) intresse är mode så är den smalare kroppen att föredra. Om friluftsliv och äventyr är ens största intresse så kanske det är mer lämpat att bära runt på lite extra isolering. Tyngre kropp, men varmt och skönt! Observera lagom, en allt för tung kropp är nog inte kul att bära runt på.

Så vad jag vill komma till är en fundering på vad som är lagom. Det beror vem det är. Visst, då jag ska vara finklädd så skulle jag jättejärna vilja vara vackert smal, men gärna med lite byst. Då jag ska löptävla så vill jag vara smal och lätt och med en minimal byst. Då jag ska ut i kylan vill jag ha lite issolerande hull, så är jag nöjd!

Jag har nyligen varit ute på ett skidpass i sträng kyla. Innanför jackan var det varmt och skönt och jag kände mig nöjd. Så fort jag kom hem och stod i spegeln så börjar man dock tänka om bara fyra kilo mindre. För några år sedan hade jag typ frusit ihjäl ute i spåret, men sedan stått nöjd framför spegeln.
Förbannat att det ska vara så svårt att veta vad lagom är, tänk om man kunde ta på och av sig hullet likt en tröja (en tröja går inte att jämföra med lite späck, utan späck fryser man)!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kan inte ens i min fantasi tänka mig dig i andra sidan på BMI-skalan (som förövrigt du också är inne på är en dålig måttstock).
Lagomt med stötdämpning/isolering har en person när den kan ägna sig åt det den vill i den intensitet personen vill. Om personen önskar att vara duktig/utöva olika saker så blir blir lagom en kompromiss mellan de olika idealen.
Man kan också göra så att man ändrar tankarna "jaha, nu har jag dragit på mig vinterpälsen/överlevnadsdräkten" eller "jasså, nu är det badstrandskroppen/löparform som gäller".

Anonym sa...

Jag känner så igen mig i det du skriver. Känner mig så "manhaftig" i min kropp, visst är mina former kvinnliga men det är lite för mycket muskler, lår och manliga överarmar för att vara feminin. Jag har kommit till insikt att mina intressen och det aktiva liv jag lever har format min kropp och jag skulle inte vilja vara utan mina intressen för allt i världen. Så jag gillar läget och njuter i skidspåret och när sommaren kommer önskar jag de där extra fyra kilona all världens väg, för trots allt är jag ju kvinna!

Fanny Adamson sa...

bra/kul funderingar! Håller helt klart med och kan känna igen mig i det mesta vilket jag tror en hel del tjejer gör!