Man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken, som ordspråket säger, men glädjande nog fick jag inte magkramp idag ute i skidspåret!

Började åka på gränsen till att vara lite småhugrig, tog det riktigt lugnt de första kilometrarna och stannade en minut vid första minsta tecken. Tror det var så att magen fick mer syre och därmed slapp jag problemet. Åkte vidare och kunde kämpa på bra!