Två av mina bästa vänner flyttar från stan. Och nu tar någon min absolut käraste ägodel ifrån mig. Vad har Herren i himmelen planerat härnäst?!

Jag var och klippte mig idag, och hade cykeln låst och stående precis utanför salongen för att jag skulle kunna se den. Alla som sett mig med denna vet troligen att jag är lika orolig som en mamma över sitt barn...

En timma senare är jag färdig och kommer ut, och då är cykeln borta.

Känns så tråkigt! Det här var mer än en vanlig cykel för mig. Jag hade blivit riktigt fäst vid denna. Så många mil, timmar, vackra dagar och fantastiska ögonblick vi har tillsammans!

Min röda springare... En god vän. Ja, jag pratar med min cykel...

Nu inser jag att man inte ska låta sig bli fäst vid någonting.

Köpa ny cykel om den inte kommer tillbaks? Ärligt, just nu skiter jag i allt. Känns bara piss! Jag vill inte ha någon ny cykel. Jag vill ha MIN cykel. Troligen kommer jag trilla i skidspåret imorgon och bryta skidorna och något ben också.

Nu ska jag gå och lägga mig och skita i allt. Får se om jag har lust att gå till skolan imorgon, eller om jag ska stanna hemma och tycka synd om mig själv. Jag förstår ju ändå ingenting av den här kursen. Känner mig som en komplett idiot.

Så, snälla, har du sett en röd trek fuel 80?

Heldämpad, skivbromsar och med horn, så underbara, underbara människa; hör av dig!!!