Bye bye Svalbard!

En underbar sommar som lider mot sitt slut. Många, många goda minnen.
Att säga hejdå är aldrig kul, att säga vi synns känns destå lättare.

Det har ännu inte gått upp för mig att sommaren där är över. Jag kommer inte gå till UNIS på måndag, jag kommer inte selga, paddla kajak eller vanrda i helgen. Jag kommer troligen inte träffa alla de otroligt trevliga personer jag mött igen. Hoppas dock på att få träffa så många som möjligt igen. Allt är bara så overkligt. Imorgon kommer jag vakna i brakke 4.

Njuta av den friska, arktiska luften.

Inte...

Svalbard bjöd på en fantastisk morgon, men vackert ljus och klarblå himmel.
Som alltid lika underbart.
Jag fick göra de två trevliga piloterna sällskap i cockpit, det bästa avslut man bara kan ha på en svalbardssommar. Panoramavyn var inte att klaga på och det var mycket kul att se hur det går till då man flyger.
"Var vill vi flyga idag då?"funderar piloten
"De bergen där borta ser jättefina ut" säger jag och pekar på ett par höga toppar i fjärran.
"Jajjemen, då flyger vi förbi där!"
Jag berättade massor om vad jag gjort under min sommar och om Svalbard i sig, vilket jag tror piloterna uppskattade. Som en liten guide i baksätet.

Nu upplever jag kvav stockholmsluft, höga träd och gröna buskar. Regn. Ändlöst hav av ängar och blommor. Nattmörker. Tråkiga svenskar överallt. Folkmassor och stress.

Farmor och farfar tar dock väl hand om mig och jag har fått mycket god middag och massor med färska bär till efterätt. Mums!

Inga glacirärer. Inget vackert, ändlöst hav. Inga spettsiga berg, platåer eller djupa dalgångar. Ingen midnattssegling och ingen kvällskajaking. Ingen tur ut på den vackra tundran i Adventdalen. Inget kvällste i brakke 3.

Saknad.

Tack, tack, tack för en underbar sommar!