Pearl Jam-freak nr 1 har anlänt och startat spotify.
Hade en trevlig helg i Stockholm. Trött, men trevligt ändå. Lyckades med 18 timmars sömn på mindre än ett dygn...
Minst en representant från varje brödrafamilj representerades på söndagsmiddagen på Slåtter. Massor av god mat och kul att träffa alla! Sittandes ute i den gröna trädgården. Svensk sommar!
Satt på Arlanda flygplatts i morse och studerade svenskar. Svalbard är ju i allra högsta grad mycket mångkulturellt och det var länge sedan jag såg många människor med samma språk och kultur. Nu satt jag i ett hav av svenne-bananer. Främst stockholmare. Jag slogs av tanken att svenskar är ju så tråkiga. Förlåt alla svenska bloggläsare, men det är precis vad jag tänkte. På Arlanda omgavs jag av perfektionister, alla ser überstylade ut. Välutbildade och klädda i sina dyra kläder. Säkert på väg till ett viktigt möte och såklart är det mycket viktigt att resten av personerna i gaten inser vikten av denna person.
Satt på Arlanda flygplatts i morse och studerade svenskar. Svalbard är ju i allra högsta grad mycket mångkulturellt och det var länge sedan jag såg många människor med samma språk och kultur. Nu satt jag i ett hav av svenne-bananer. Främst stockholmare. Jag slogs av tanken att svenskar är ju så tråkiga. Förlåt alla svenska bloggläsare, men det är precis vad jag tänkte. På Arlanda omgavs jag av perfektionister, alla ser überstylade ut. Välutbildade och klädda i sina dyra kläder. Säkert på väg till ett viktigt möte och såklart är det mycket viktigt att resten av personerna i gaten inser vikten av denna person.
Perfekta, sminkade och mycket väl klädda. Som fotomodeller hela bunten. En gröt av folk som försöker duga till, vara nog, vara fin och vara duktig. Vips så har den vackra och säkert duktiga personen, som lägger hela sin lön på att se perfekt ut, som kämpar för att nå högt i karriär, som nu satt på flygplattsen och känner sig viktig, försvunnit in en stor mängd av liknande personer. Perfekta. Viktiga.
Pappor som talar till sina små söner, mycket medveten om att tala högt nog för att alla andra omkring ska höra. Höra hur viktiga och duktiga dom är. Ville bara visa att vi är lite bättre än er. Vi är perfekta.
Inget ont om detta fenomen. Jag tror säkert att dessa människor är lyckliga, och då är det ju bra som det är. Jag bara såg det så otroligt tydligt då jag kom från lilla Svalbard. Ett ställe där man verkligen vågar bara vara. Där man gärna sminkar upp sig och klär upp sig i gant-kläder och lilla handväskan över axeln innan man går ner på pubben, men ett ställe där man lika gärna kan komma ner svettig i skitiga fältkläder och rifflan över axeln och ta en kall öl och en stor tallrik flottiga revbensspjäll och äta "otjejigt mycket". Här är man varmt välkommen att vara perfekt, men ingen tittar snett på en om man inte läste senaste numret av ELLE och noga följt skribentens "måste ha!" spalt.
Undra vad dom tyckte om mig. Sittandes med vanliga, tråkiga jeans, en jätteskön kofta som jag hittade i garderoben på Svalbard, vandrarkängor (eftersom de inte rymdes i resväskan så åkte de största skorna på fötterna) och endast mascara som smink. Med massor av blåmärken från olika vandringar. Med en handväska som idag var Haglöfs 35-liters dammiga och slitna ryggsäck. Såg jag ut som "hej kom och hjälp mig" i deras ögon? Jag måste ha sett ut som om jag tillbringat hela sommaren på någon arktiskt äventyr...
Jag måste fråga, visst är en människa som inte är "perfekt" också vacker? Men en person som inte har ett ansikte som en fotomodell, toppsminkad och med den finaste ansiktisformen, kan vara så otroligt vacker. Små skavanker som får denne att sticka ut från mängden. Skavanker är nog det vackraste jag vet. Personlighet kallas det. Varje människa är unik, du vet. Klaga aldrig mer på att du har ett ärr, en för lång näsa, ett öga som är lite större än det andra, inte tillräckligt tydliga kindben, utstickande öron, för tjocka lår eller vad nu mer det finns att klaga på.
Jag kände mig i vilket fall nöjd. Sittandes i ett hav av vackra människor. Perfekta människor.
Istället för att försvinna in i denna folkmassa och se likadan ut som alla andra och känna mig lycklig av den anledningen, så har jag lagt mina pengar på att åka till Svalbard i 2,5 månader.
Har man mode som största intresse, ja då är ju verkligen sommargarderoben den bästa investeringen av lönen. Utan tvekan. Bara man inte ser detta som ett måste. Kläder och smink för 1000 kr i månaden kanske räcker för att hålla sig någorlunda fin, så kan man ha kul för resten.
Nu är jag i vilket fall i finaste Ytterboda. Omringad av skog, ängar och havet någon kilometer bort. Härlig norrländska och lugna, harmoniska personer.
Nu ska jag ut och springa genom skogen, över bäckar och myrar, ut till havet. Första springturen på snart två månader, lite nervöst...
Kom ihåg; njut av livet!
One Life. Live It.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar