Idag sprang jag min första springtur på nära två månader. Nä, riktigt lat och bekväm har jag väll inte varit, bara gjort lite annat och tagit sommarlov från löpningen. Springa på Svalbard är verkligen värdelöst. Till och med ett löpband är roligare. Samma asfaltsgata upp och ner...

I vilket fall så var det helt underbart att äntligen snöra på mig skorna, ta Milou i selen och springa den mysiga gamla ostnäsvägen ända till havet. Omgiven av de vackra träden. Friskt, varmt och mysigt sommarregn. En vacker svan som lugnt rörde sig på vattenytan. Mysiga lilla Milou. Å, det var underbart!

Sitter och gosar med Northug. Sötast i världen! Hmm, har vi en skidåkare till i huset? Nej, det är namnet på "min" lilla katt som vi inte hade hjärta att göra oss av med då Skrollan fick ungar i våras.

Nu ska min röda lilla springare fram, cykeln. Ska trampas mot Sävar och hälsa på hos pappa och träffa min Lillfjompa, katten Freja och se om fiskar överlevt.

Bara en liten påminnelse:

Do what you love. Love what you do.