Ny Ålesund

Om det kom upp en ande ur min thermos som sa att jag fick ønska mig till exakt vilken platts som helst i værlden, så skulle jag inte vilja flytta på mig alls.

Jag tar en kopp kaffe och njuter av utsikten.

Efter dagar med tæt dimma tillåts tillslut det mycket lilla propellerplanet att lyfta från Longyearbyens flygplatts. Førutom de två piloterna fanns det sæten før tio till personer.

Ny Ålesund ær værldens nordligaste permanenta bosættning, dær kring 35 personer bor året om. I børjan på 1900-talet fångade man val i området och man upptæckte att det fanns gott om kol. År 1916 grundades så ett kolkompani och det brøts kol fram till 1962 då gruvorna stængdes efter en stor olycka då 21 personer omkom.

1964 etablerade man en rymdforskningsstation och idag ær hela byn Ny Ålesud en forskningsstaion med olika nationaliteter och æmnesområden, allt från rymd, klimat, biologi, botanik...

Roald Amundsen berømda nordpolsexpedition (1962) med luftskeppet Norge startade i Ny Ålesund. Idag finns dockan till skeppet kvar.

Idag flyger ett litet propellerplan forskarna mellan Longyearbyen och Ny Ålesund. Detta ær inte tillgængligt før vanliga turister. På grund av all mætutrustning så ær det førbjudet att ha mobiltelefoner påslagna i byn.

Måltiderna serveras i en matsal dær alla æter. Det finns ingen mataffær i byn. Maten var fantastiskt god. Færsk frukt och grønsaker. Jag tænkte jag skulle skriva om det fantastiska æpplet jag åt, men insåg att folk bara skulle tycka det var løjligt. Så mycket har jag nog aldrig uppskattat ett æpple førr.

Byn ær omgiven av otroliga berg, enorma glaciærer och det vackra havet. Før førsta gången fick jag høra ljudet då glaciærerna kalvar. Det børjade mullra mycket kraftigt, precis som om åskan gick. Jag børjade undra om jorden høll på att gå under, nu då jag precis kommit till paradiset. Lorna berættade då att det enbart var glaciærerna som rørde på sig. Detta återkommande ljud brøt den lugna tystnaden. Otoligt mæktigt!

Æven om jag vistas en vecka uppe i fjællen i Ammarnæs, så kænner jag inte detta otroliga lugn som Ny Ålesund gav mig på enbart några dygn. Jag tror det ær den mæktiga naturen som gør det. Kænslan ær obeskrivlig men underbar. Respekten før att jag ær den pyttelilla mænniskan som vistas i detta paradis på naturens villkor.

Jag ska lægga upp massor av bilder och skriva om vad vi har gjort, men jag måste få landa och smælta allt først. Skulle kunna sitta i timmar, tyst och bara tænka tillbaks. Suga på karamellen lite till. Reflektera.