tidsoptimisten har planerat...

Ett par dagar i Göteborg hemma hos mormor, som fick lämna sjukhuset. Trevligt, men mycket stillastittande i 1,5 dagar. Jag kände mig mest som en jäsande deg, ont i ryggen och seeeg. Landar i Ume och snör på mig springskorna så fort jag kommit hem. Kände mig dock som en valross på land då jag stretade fram de 8 kilometrarna. Som om järnvärdena inte ens nådde upp till synligt på skalan. Skönt att vara hemma en kväll och nästan ta det lugnt.

Packar väskan och tidigt imorgon far jag in till stan för fyra dagar i skolan, sedan packas väskan och det blir en tjejig ripjaktsweekend i finaste Ammarnäs. Någon gång här emellan ska jag ta tag i studerna samt flytta in i lyan igen. Dessutom ska jag och mamma ut och provpaddla en kajak nu på tisdag som vi e småsugna på att köpa.

Nästa vecka har jag självstuder (=älgjakt, smiiile!) som det så fint kallas för att CSN ska hitta hem. Någon vecka senare ska jag visst till Gävle och Dalarna på exkursion.

Börjar dessutom inse att jag måste försöka hinna skjuta upp före nästa vecka, så jag kan vara med på älgjakten.

Läste i en tidning något fint och tänkvärt:

You never know how strong you are, until being strong is your only choise.