Att åldras är någonting vackert. Det finns nästan ingenting vackrare än en gammal person med rynkigt ansikte, härjad hud och glimt i ögat. Där man set att denna människa har levt sitt liv. Levt ett liv.

Min mormor har alltid varit vacker. Alltid med en glimt i ögat. Pigg, hurtig och glad.

Tills hon fick cancer.

Jag önskar att mormor vet hur mycket jag tänker på henne och att hon fortfarande kan känna någon lycka och glädje, även om cancern gör henne svagare och svagare och varje dag till en smärtsam kamp. 

Varför kan inte varje människa bara få somna in lugnt och stilla...