Vilken måndag. Jag bilar ner från Ammarnäs och är lycklig och glad. Trallar iväg till ICA Ålidhem för att hämta ett paket till Ragnar Wennström, innehållande nya knivar och skivor till köttkvarnen på slakteriet. Paketet var beställt via internet, där jag själv fyllt i mitt namn. Nima har helt enkelt bara varit vänliga och rättat till stavningen innan de skickade iväg paketet till gubben Ragnar.
Jag fick även hem det sista i min leverans från fuji med förstoringar. Jag gjorde en beställning och har fått sju (!!) olika paket. Träningen fixad bara av att ta sig fram och tillbaks till posten och fujis ekonomi kan man ju undra över.
Då jag så kommer ut med armarna fulla från posten, glad och trallar runt kommer ett TV team och hoppar på mig. En förkyld reporter undrar om de får intervjua mig hur jag lyckas hålla mig så frisk. Kameran börjar snurra redan innan jag hunnit säga bu eller bä. Komiskt att hela gänget såg jättefruset och förkylda ut och den plötsliga kamera-in-your-face händelsen får mig att stamma fram något tjosan som jag inte har en aning om nu i efterhand. Får se om friska oh pigga jag hamnar med på Västerbottensnytt ikväll.
Sedan en tur och storhandlade på COOP. Som vanligt så har de alla färgglada frukter och grönsaker först, sedan är korgen toktung och full och jag måste gå och betala. Lyckades i vilket fall få med mig en ost och en liter mjölk också. När jag står i mina halvlortiga lundhagsbyxor, kängor och ryggsäcken proppfull med mat kommer jag på att jag bara måste ha en foundation. Så jag tar mig in på H&M och ber om hjälp. Så, nu 22 år gammal har jag köpt min första foundation. Det artar sig! Fjompis, hör och häpna, din syster växer upp! Jag kände mig i vilket fall som en vilsen utomjording inne på sminkavdelningen i dagens outfit och väntade mig nästan att de skulle kalla på vakterna och chasa ut mig. Nu fick jag istället tålmodig hjälp.
Så har jag till min förskräckelse börjat inse en hemsk sak. Från att ha varit ute och flängt runt på fjäll konstant i nära fyra månader så hamnar jag i en lägenhet, i skolstolen och en kortsväng på IKSU eller löpspåret var dag. En fortfarande hungrig mage och jag käkar på som vanligt, det vill säga vräker i mig vad som helst. Pappa och Anna Karin har satt upp en fin spegel i bastukammaren i Ammarnäs. Då jag kliver ut ur duschen ser jag inte någon "nästan vältränad" person, utan något annat nästan småmulligt och hemskt. Waaahh, fruktansvärt!! Knäckebröd, vatten och en enkelbiljett till elljusspåret fram till jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar