Å, jag hade nästan glömt bort hur kul det är att leka med lera! Kvällen har ägnats åt massor med modellerakletande. Nu ska resultatet torka några dagar och sedan ska jag måla. Blir en ripa och ett litet hjärta.
Lyssnat på min barndomsidol, Lisa Ekdahls låtar. Jag älskar verkligen texterna till hennes låtar!

Högt uppe bland träden där fåglarna bo 

Önskar jag sitta i lugn och ro 

Ingen skulle veta var jag fanns 

Ingen skulle fråga var jag var någonstans 

Jag ville jag kunde få sitta i träd 

och luta mitt huvud in mot barken 

Jag ville jag kunde få tro en enda dag 

Att jag aldrig mer behövde gå på marken 

Namnen du gav mig har jag inte kvar 

Vem gav dig rätten att säga hur jag var 

Som om du visste mer än jag vet 

Om mig, mitt och min belägenhet 

Du får förlåta du får förstå 

Du får försöka ta in nu 

Att jag regerar här i min sfär 

Du kan inte kalla mig för din nu 

Jag ville, jag kunde få sitta i en ek 

Jag ville, jag kunde få glömma hur allt svek mig 

Allt utom rösten, allt utom min tro 

Nu vill jag bara sitta här där fåglarna bo

Allt det du gett mig vill jag dra isär 

Allt det du söndrat vill jag vårda här 

Klättrar jag uppåt mot himlens höjd 

Hör jag inte när du är missnöjd 

Jag ser att du talar om jag tittar ner 

Men hör inte längre vad du vill mig 

Din mun kanske rör sig men vad rör det mig 

Jag hör inte vad du säger till mig 

Så glöm vem jag var för jag finns inte mer 

Jag kan men jag vill aldrig mer klättra ner 

Låt mig bara vara, låt mig tiga still 

Jag kan ändå aldrig bli som du vill 

Om någon ser mig sitta i mitt träd 

och ropar, kom ner på jorden 

Så ska jag svara som fåglarna gör 

Med en sång befriad från orden 

Jag säger la, la… 

Högt uppe bland träden där fåglarna bo 

Önskar jag sitta i lugn och ro 

Uppe bland träden i hemlighet 

Återupprättas min värdighet 

Högt uppe bland träden där fåglarna bo 

Får allting vila får allting bero 

Jag säger la, la…