Elsa och mamma är nere i Göteborg och hälsar på mormor på sjukhuset.
Det känns så konstigt att hon för bara några veckor sedan gick att prata i telefon med som vilken person som helst, och nu vet hon inte alltid vilka vi är. Jag tror inte att jag vill inse. Jag vill behålla henne inom mig som den friska, pigga mormor jag är van vid. Egoistiskt sett måste jag erkänna att det på sätt och vis käns nästan lite skönt att jag inte är där, för då slipper jag inse och se verkligheten som visar sig så tydligt då man får möta henne på riktigt.
Att följa en människa brytas ner är fuktansvärt.

Milou och jag gick en långromenad runt Nydalasjön och in en runda i Nydalskogen. Det var mysigt och underbart att få gå och fundera i sin ro.

Till middag lyxade jag till det lite för mig, med smördegsinbakad fläskfilé, blomkolsgratäng, pepprig rödvins- och champinjonsås samt lite lingon. Mums! Tända ljus och Cat Stevens i högtalarna gjorde mig och Milou sällskap på en riktig mysafton.
Härnäst ska jag, Jessica och Sara fortsätta fredagsmyskvällen med idol.