Nära och kära vill man se få ett värdigt slut. Att de ska få somna in en dag, då man levt klart livet, nöjd och belåten hemma i sängen. Som gammelmormor, som när hon närmade sig hundra började bli orolig på om Gud kanske glömt bort att hämta hem henne.
Önska kan man ju, men verkligheten ska vara så förbannat hård och orättvis!
Finaste mormor, som åkte in på sjukhuset idag igen. Hon som varit så hurtig, frisk och kry. Som skulle leva långt och friskt. Diagnosen långt gången, elakartad bukspottskörtelcancer gavs i början på hösten. Och för mig är det helt overkligt att ta in.
Jag önskar jag kunde ringa och säga till henne även idag att jag tänker på henne massor, men det går inte. Hoppas istället på att hon känner att jag tänker på henne, även om hon inte är kontaktbar för tillfället.
Så mormor, som alltid varit en trogen läsare av min blogg och även om du kanske inte läser detta inlägg: en stor, stor kram till dig!!
Kära tomten; i år så önskar att jag får chansen att ge min mormor en kram på julafton, att jag får se henne le och att hon får ett fint slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar