Självstudier på schemat. Javist. Uppsattsskrivning om skogsindustrin i Australien ur ett ekonomiskt perspektiv. Spännande, men också en rätt så tung och jobbig uppgift. Svårt att hitta fakta om inte annat. Jag har i princip bara letat på sidor från Australien, skönt att ha varit där och jobbat inom skogsbranschen så blir de genast lättare att veta var man ska söka och vilka källor man kan lita mer på. Om inte så är det bara kul att läsa på engelska. Det känns som om det verkligen har börjat lätta med detta språk. Jag kom till och med på mig själv med att ha börjat skriva själva uppsatsen på engelska. Hjärnan glömde bort att ställa om sig i tänket.
Får se om jag publicerar några spännande siffror på bloggen då jag färdigställt allt.
Självstudier ger tilfälle till mycket annat på schemat. Och är det jag som lägger schemat kan det sammanfattas i träning, sova, plugga och äta. Idag även bastubad. En effektiv morgon, läste dagstidningen och ägnade mig sedan åt studier fram till lunch. Sedan for jag till IKSU och spelade beachvolleyboll med Elin och Frida från klassen samt några till. Sjukt kul, men sjukt svårt! Inte minst underbart att känna sanden mellan tårna.
Hem och energiladdade med en kopp kaffe och lite mackor samt genomgång av en spännande artikel om skogsbruket down under, och sedan bar det av mot Nydalaspåret. Tänkte igenom dagens träningspass. Vad jag verkligen behöver förbättra är att behålla tekniken i uppförsbackarna, och inte behålla tyngdpunkten i centrum och få ner kroppen nära marken, vilket gör åkningen kraftlös och onödigt jobbig. Dessutom utan fart. För det behövs mer styrka samt mer teknikträning. Gummibandet jag köpte igår ska hjälpa mig att träna styrka dagligen, har saknat det pappa hade hemma hos sig.
Dagens pass blev:
Uppvärmning: 7 km skejting i bra tempo
Överkroppsträning: 5 km ren stakning med skejtskidorna, även i varenda backe. Pust, vad jobbigt det var i de brantaste partierna!
Teknik och benträning: 5 km skejt med stavarna ovanför axlarna, så jag såg ut som ett kors på skidor. Jätteeffektiv teknikträning. Körde smålugnt och satsade på att tänka på bra skär och långa glid med rätt tyngdpunkt utan slarv. Även i uppförsbackarna.
Avslut: som belöning för att jag svettats runt på detta vis avslutade jag med hastighetsträning några vändor på ett par hundra meter vardera. Underbart!! Glädjen är obeskrivlig då det går fort! Detta följdes av ett bra stretchingpass hemma och trevlig musik.
Jag vet att jag sagt det förr, men skejting är verkligen det mest underbara som finns här i värden! Försök säga emot mig, jag har argument som vinner!
Nu avslutas dagen med sauna på skogis, och om jag orkar så blir det nog ett kapitel i boken Mikroekonomi, eller "den gröna fasan" som den också kallas, innan läggdax.
tisdag, januari 26, 2010
måndag, januari 25, 2010
Skid SM, affärsresa och läskiga tandläkare
I Onsdags åkte ett glatt gäng SLUare till Pite. SCA bjöd oss på lunch på havsbadet, som följdes av lite föreläsningar. Sedan bussades vi till skidarenan, där vi såg på SM, sprintstafett. Spännande och roligt! För damerna så vann Chalotte Kalla och Mia Eriksson efter ett mycket spännande lopp. Första gången jag fick se Kalla åka "live". Och konstaterat, hon är underbar och helt otrolig! Det ser så lätt ut. Bland herrarna vann Mats Larsson och Teodor Peterson från Åsarnas IK. Umeherrarna hade inte turen med sig denna dag. Norum tappade staven under sitt första varv, och under ett annat så trillade han i en kurva. Synd.
Bussen tog oss hem till Ume igen, och jag får njuta av några timmars sömn innan jag ska trampa iväg till flyget. Viktig affärsresa väntade. Utbildning för SLUs informatörer i Uppsala. Frukost på planet och så bjöds vi på god mat under hela dagen. Föreläsningarna var intressanta och det var mycket kul att träffa andra SLUare från andra utbildningar. Jag konstaterade i alla fall att jag är född till jägmästare. Har hamnat så rätt, och det känns underbart att känna! Minns ju den förvirring och alla tankar man hade då en gick sista året på gymnasiet. Ojoj, och nu
är det min tur att försöka guida årets sistaårselever. Svårt, men ser det som en spännade utmaning!
Då utbildningen var avslutad på fredagseftermiddagen träffade jag Johanna. Vi begav oss hem till en av hennes klasskompisar och åt sushi. Kvällen följdes av singstar och snack. Trevligt.
På lördagen spelade vi spel och åt jättegod räkmiddag hos en annan av hennes kursare. Proppmätta begav vi oss till bion, där vi träffade resten av de gamla Sävar-gänget. Kvällens film blev "snabba cach". En sak är säker, inte blir man sugen på att ge sig in i maffia-träsket efter att ha sett den!
På söndagen beger vi oss till GH och äter bruch-buffe. Smarrigt! Sade hejdå, efter en trevlig helg. Det var riktigt kul att träffa alla, se hur dom bodde och uppleva lite av Uppsala stad.
Väl hemma kan du som känner mig gissa vad jag gjorde. Såklart. Skidspåret! Underbart. Satt nästan och skakade på planet av iver att få bege mig ut. Nu råkade jag trycka ner en massa blodpudding som stod halvt upp i halsen under hela kvällen, men vad gör det!? Okej, magmusklerna kanske inte var det roligaste att använda. Johan Eriksson (Umeå IK) prövade sina klassiska skidor, och vi åka parallellt något varv. Han drar ifrån lite, men jag ger mig den på att inte släppa iväg honom, och åker tillslut om innan vi "går i mål". Blir utmanad att, mer på riktigt, köra en spurtduell nästa varv. Sagt och gjort. Och jag vet inte om han var lite snäll, men försten över mållinjen blev jag. Fick lite bra tipps, som noga ska tänkas igenom. Backträning nästa...
Ojoj, vad skidåkning bara är bäst i hela värden!!
Vad som inte är bäst är hela värden är tandläkarbesök. Suck. Två hål, varav ett en tand som jag hade sönder till hälften i somras. Utan att själv ha någon åsikt, så tryckte de upp ett par sprutor i gommen på mig och hela munnen försvann. Kryss på listan, första gången jag tagit bedövning hos tandläkaren, och då har jag ändå haft mycket kul hos dom att göra tidigare. Men faktiskt, så underbart det var! Helt osvettig gick jag därifrån, dock med ett ansikte som inte riktigt fungerade som det skulle. Istället för hål i tänderna hade jag nu ett stort hål i plånboken, men det fylls ju fort igen av lite kvitton. Papper som papper, menar jag. Eller!? Tur att havregrynsgröt är så sjukt gott!
Nu blir det massa plugg resten av dagen, så jag kan belöna mig själv med en grym skidtur på Nydala ikväll. Nu ska backarna få se vad jag kan gå för!
Ha´re gött, valla rött!
Bussen tog oss hem till Ume igen, och jag får njuta av några timmars sömn innan jag ska trampa iväg till flyget. Viktig affärsresa väntade. Utbildning för SLUs informatörer i Uppsala. Frukost på planet och så bjöds vi på god mat under hela dagen. Föreläsningarna var intressanta och det var mycket kul att träffa andra SLUare från andra utbildningar. Jag konstaterade i alla fall att jag är född till jägmästare. Har hamnat så rätt, och det känns underbart att känna! Minns ju den förvirring och alla tankar man hade då en gick sista året på gymnasiet. Ojoj, och nu
är det min tur att försöka guida årets sistaårselever. Svårt, men ser det som en spännade utmaning!
Då utbildningen var avslutad på fredagseftermiddagen träffade jag Johanna. Vi begav oss hem till en av hennes klasskompisar och åt sushi. Kvällen följdes av singstar och snack. Trevligt.
På lördagen spelade vi spel och åt jättegod räkmiddag hos en annan av hennes kursare. Proppmätta begav vi oss till bion, där vi träffade resten av de gamla Sävar-gänget. Kvällens film blev "snabba cach". En sak är säker, inte blir man sugen på att ge sig in i maffia-träsket efter att ha sett den!
På söndagen beger vi oss till GH och äter bruch-buffe. Smarrigt! Sade hejdå, efter en trevlig helg. Det var riktigt kul att träffa alla, se hur dom bodde och uppleva lite av Uppsala stad.
Väl hemma kan du som känner mig gissa vad jag gjorde. Såklart. Skidspåret! Underbart. Satt nästan och skakade på planet av iver att få bege mig ut. Nu råkade jag trycka ner en massa blodpudding som stod halvt upp i halsen under hela kvällen, men vad gör det!? Okej, magmusklerna kanske inte var det roligaste att använda. Johan Eriksson (Umeå IK) prövade sina klassiska skidor, och vi åka parallellt något varv. Han drar ifrån lite, men jag ger mig den på att inte släppa iväg honom, och åker tillslut om innan vi "går i mål". Blir utmanad att, mer på riktigt, köra en spurtduell nästa varv. Sagt och gjort. Och jag vet inte om han var lite snäll, men försten över mållinjen blev jag. Fick lite bra tipps, som noga ska tänkas igenom. Backträning nästa...
Ojoj, vad skidåkning bara är bäst i hela värden!!
Vad som inte är bäst är hela värden är tandläkarbesök. Suck. Två hål, varav ett en tand som jag hade sönder till hälften i somras. Utan att själv ha någon åsikt, så tryckte de upp ett par sprutor i gommen på mig och hela munnen försvann. Kryss på listan, första gången jag tagit bedövning hos tandläkaren, och då har jag ändå haft mycket kul hos dom att göra tidigare. Men faktiskt, så underbart det var! Helt osvettig gick jag därifrån, dock med ett ansikte som inte riktigt fungerade som det skulle. Istället för hål i tänderna hade jag nu ett stort hål i plånboken, men det fylls ju fort igen av lite kvitton. Papper som papper, menar jag. Eller!? Tur att havregrynsgröt är så sjukt gott!
Nu blir det massa plugg resten av dagen, så jag kan belöna mig själv med en grym skidtur på Nydala ikväll. Nu ska backarna få se vad jag kan gå för!
Ha´re gött, valla rött!
måndag, januari 18, 2010
Ekonomi är som en enda stor utgift, skidåkning en stor inkomst. Tillsammas råder det jämvikt på balanskontot.
Fy fasen, vad ekonomi är svårt! "Den gröna fasan", erkänner läraren att boken har kallats av elever under de 30 åren som den ingått i kursmateriallistan. Den suger verkligen musten ur en totalt. Planerat läsa i intervaller om 40 min, sedan paus. Efter 15 minuters extrem koncentration börjar jag redan få svårt att koncentrera tankarna på ämnet. Bara 365 sidor att traggla mig igenom, och såhär efter en vecka har jag snart avverkat 100 s. 1% av informationen har väl gått in i huvudet. Hela tiden nya grafer, nya formler, nya termer. Ingen riktig text, utan bara bladder. Mata, mata, mata... Och det värsta är att jag ju verkligen vill förstå och lära mig! Snacka om hjälplös man känner sig!!
Oj, vad lycklig jag ska vara om jag klarar denna kurs på första försöket! "Men det är ju tur att ni inte ska utbilda er till ekonomer", gläder läraren oss med, funderar och lägger snart till "eller åtminstone inte majoriteten" (man kan ju läsa ekonomiinriktningen). Puh, jag vet då vad jag inte ska välja för inriktning! Däremot ser jag verkligen fram emot nästa kurs med Waffe, trädets biologi och egenskaper. Den kan nog bli riktigt kul, och lyckas på något sätt hålla motivationen uppe.
Idag har jag pluggat så mycket jag orkat. Cyklat ner en sväng till biblioteket, men annars bara plugg. Läsa, läsa, läsa....Inser att det är då bra att jag har tagit tag i det, i tid! För detta kommer ta tid. Och då har jag 2 böcker till att traggla mig igenom.
Nu längtar jag bara efter en skidtur. Eller, det har jag gjort från det att väckarklockan ringde i morse, eller egentligen någon timma från det att jag kommit hem från gårdagens skidtur. Men sparar man det bästa till sist som ett lockbete, så kan man motivera sig igenom dagen! Men oj, vad jag jag behöver få ta i. I helgen har jag bara åkt 2,5 mil tot, så krafterna är laddade. Nästan så jag skakar av iver att få pumpa mjölksyra i spåret! Läste idag att endorfinet som produceras vid 45 min högintensiv träning (löpning) har motsvarande effekt mätt i smärthämning som injicering av 10 mg morfin! Not to bad! Inte undra på att man blir så glad efter träning (och likadant riktigt irriterad och deppig då man inte tränar), med tanke på allt som händer i kroppen!
Så, nu skiter jag i boken. Nu ska jag ut och försöka bli glad och på bra humör igen, efter denna energitömmande studiestund!
Endorfinkick, ja tack!
Oj, vad lycklig jag ska vara om jag klarar denna kurs på första försöket! "Men det är ju tur att ni inte ska utbilda er till ekonomer", gläder läraren oss med, funderar och lägger snart till "eller åtminstone inte majoriteten" (man kan ju läsa ekonomiinriktningen). Puh, jag vet då vad jag inte ska välja för inriktning! Däremot ser jag verkligen fram emot nästa kurs med Waffe, trädets biologi och egenskaper. Den kan nog bli riktigt kul, och lyckas på något sätt hålla motivationen uppe.
Idag har jag pluggat så mycket jag orkat. Cyklat ner en sväng till biblioteket, men annars bara plugg. Läsa, läsa, läsa....Inser att det är då bra att jag har tagit tag i det, i tid! För detta kommer ta tid. Och då har jag 2 böcker till att traggla mig igenom.
Nu längtar jag bara efter en skidtur. Eller, det har jag gjort från det att väckarklockan ringde i morse, eller egentligen någon timma från det att jag kommit hem från gårdagens skidtur. Men sparar man det bästa till sist som ett lockbete, så kan man motivera sig igenom dagen! Men oj, vad jag jag behöver få ta i. I helgen har jag bara åkt 2,5 mil tot, så krafterna är laddade. Nästan så jag skakar av iver att få pumpa mjölksyra i spåret! Läste idag att endorfinet som produceras vid 45 min högintensiv träning (löpning) har motsvarande effekt mätt i smärthämning som injicering av 10 mg morfin! Not to bad! Inte undra på att man blir så glad efter träning (och likadant riktigt irriterad och deppig då man inte tränar), med tanke på allt som händer i kroppen!
Så, nu skiter jag i boken. Nu ska jag ut och försöka bli glad och på bra humör igen, efter denna energitömmande studiestund!
Endorfinkick, ja tack!
söndag, januari 17, 2010
Lagom är bäst
Jag har funderat...och nu ska jag sätta upp lite mål i min vardag. Det är hög tid för det! Livet går ut på annat än enbart skidåkning, shoppande, för lite plugg och festande (även om allt detta är en stor och betydande del).
1) "Brinnande" händer (känns faktiskt ordagrant som om de brinner! Kan göra tokont), torra och fula som stryk. Halvt sönderfrusna öron. Ragna, 20 år och kan inte ta på sig tillräckligt med kläder då hon är ute på vintern. Jag skäms nästan. Nu är det slut på att cykla utan mössa, gå utan vantar (även om jag bara ska till affären, eller om det är lite kallt).
Mössa, halsduk och vantar (och då inte de tunna, stickade som det blåser rakt igenom) på, det är vinter!
2) Ta tag i plugget, och då menar jag inte veckan innan tentan, eller en minut om dagen! Jag vet, det är svårt i början att sätta sig in i något helt nytt avsnitt, men det blir inte lättare imorgon. Hårt mot hårt: inget (effektivt!) plugg -ingen skidåkning och inget gymmande (utan undantag)!
3) Förfesta lagom...är det verkligen värt morgondagen?! Och egentligen, jag blir varken smartare, snyggare eller dansar bättre! Och de där världsproblemen som jag lyckas lösa..nja, inte ens värt en kommentar...
4) Tänkt igenom det jag säger (och det innan jag säger det!) och gör! Hur många sjukt korkade kommentarer har jag lyckats klämma ur mig på sistone. Det är ju som om jag toksänkt mitt IQ denna höst/vinter. Skärpning fd. plugghäst och fröken duktig! Har man ett IQ på 124, då ska det användas. Att bara använda 80 av dessa smarthetsgrader gör inte att de räcker längre, eller blir dubbelt så effektiva under tentorna. Bevisa nu att blondiner kan vara smarta!
5) Var tog den pyssliga Ragna vägen? Hon som ägnade någon timma i veckan till att ta det lugnt, måla, tälja eller något annat?! Dax att plocka fram pyssellådan igen!
6) Börja påpeka saker som jag hittills bara tänkt för mig själv. Våga säg det! Ser jag någon som har jättesnygga skor på sig, säg det! Någon som gjort något bra, säg det! Jag vet ju själv hur glad man kan bli för en lite kommentar eller komplimang!
7) Shopping. Ja. Det är kul. Och man blir glad. Men, man kan inte plugga för lite. Bli irriterad och besviken på sig själv för att man inte pluggar, och sticka ner på stan istället. Nu har jag prylar och kläder så det räcker. Om jag genast börjar begränsa mig, så ska jag belöna mig själv med en älgstudsare till sommaren.
Som alltid. Lagom, det jag är värdelös på. Fröken duktig, duktig på allt. Utom att vara lagom. För lite eller för mycket. Det vill säga, fröken duktig har aldrig funnits. Nu ska jag sträva efter att leva efter uttrycket "Lagom är bäst!"
Aktivering! På måndag om en vecka ska jag se hur det har gått, och göra en ärlig utvärdering.
1) "Brinnande" händer (känns faktiskt ordagrant som om de brinner! Kan göra tokont), torra och fula som stryk. Halvt sönderfrusna öron. Ragna, 20 år och kan inte ta på sig tillräckligt med kläder då hon är ute på vintern. Jag skäms nästan. Nu är det slut på att cykla utan mössa, gå utan vantar (även om jag bara ska till affären, eller om det är lite kallt).
Mössa, halsduk och vantar (och då inte de tunna, stickade som det blåser rakt igenom) på, det är vinter!
2) Ta tag i plugget, och då menar jag inte veckan innan tentan, eller en minut om dagen! Jag vet, det är svårt i början att sätta sig in i något helt nytt avsnitt, men det blir inte lättare imorgon. Hårt mot hårt: inget (effektivt!) plugg -ingen skidåkning och inget gymmande (utan undantag)!
3) Förfesta lagom...är det verkligen värt morgondagen?! Och egentligen, jag blir varken smartare, snyggare eller dansar bättre! Och de där världsproblemen som jag lyckas lösa..nja, inte ens värt en kommentar...
4) Tänkt igenom det jag säger (och det innan jag säger det!) och gör! Hur många sjukt korkade kommentarer har jag lyckats klämma ur mig på sistone. Det är ju som om jag toksänkt mitt IQ denna höst/vinter. Skärpning fd. plugghäst och fröken duktig! Har man ett IQ på 124, då ska det användas. Att bara använda 80 av dessa smarthetsgrader gör inte att de räcker längre, eller blir dubbelt så effektiva under tentorna. Bevisa nu att blondiner kan vara smarta!
5) Var tog den pyssliga Ragna vägen? Hon som ägnade någon timma i veckan till att ta det lugnt, måla, tälja eller något annat?! Dax att plocka fram pyssellådan igen!
6) Börja påpeka saker som jag hittills bara tänkt för mig själv. Våga säg det! Ser jag någon som har jättesnygga skor på sig, säg det! Någon som gjort något bra, säg det! Jag vet ju själv hur glad man kan bli för en lite kommentar eller komplimang!
7) Shopping. Ja. Det är kul. Och man blir glad. Men, man kan inte plugga för lite. Bli irriterad och besviken på sig själv för att man inte pluggar, och sticka ner på stan istället. Nu har jag prylar och kläder så det räcker. Om jag genast börjar begränsa mig, så ska jag belöna mig själv med en älgstudsare till sommaren.
Som alltid. Lagom, det jag är värdelös på. Fröken duktig, duktig på allt. Utom att vara lagom. För lite eller för mycket. Det vill säga, fröken duktig har aldrig funnits. Nu ska jag sträva efter att leva efter uttrycket "Lagom är bäst!"
Aktivering! På måndag om en vecka ska jag se hur det har gått, och göra en ärlig utvärdering.
torsdag, januari 14, 2010
Oj..
Trött! Bara förnamnet. I kroppen alltså. Inte direkt träningsverk, mer en slutkörd smärta.
Ger tillfälle till studier. Långtråkig, och extremt ogivande föreläsning. En lärare som vet vad han snackar om (det ifrågasätter jag inte) men som inte riktigt kan förmedla detta till oss elever. Speciellt inte då vi befinner oss på nybörjarnivå. Det finns som inte så mycket annat att göra än att kolla runt i taket på föreläsningarna och spara energin tills man kommer hem.
Idag har jag varit duktig, ställt timer på 40 min. Studerat fokuserat under denna tid. Därefter gjort något annat i 20 min, ex. tvätta, städa, laga mat..
Effektivt och faktiskt så fick jag ett visst hopp då jag verkligen försökte sätta mig in i ämnet.
Svårt, men inte omöjligt!
Idag lyckades jag med ännu en tabbe som fick mig att skratta. Eller skämmas. Eller, tja, jag vet inte.
På kafferasten står jag utanför föreläsningssalen och diskuterar föreläsningarnas menlöshet. Jag säger det att läraren inte riktigt lyckas förmedla kunskapen till oss elever på ett önskvärt sätt. Kanske beskrev jag detta på ett lite mer ungdomligt sätt.
Greger, som lyssnade på mina ord, pekade mot kaffeapparaten någon meter ifrån oss (skymd för mig) och viftar lite för att tysta mig. Där står läraren i fråga och fyller på sin kopp. Shit!
Ett stort hål i marken tack!
Jag skyndar mig och byter plats, kanske hörde han inte. Kanske såg han inte vem det var som talade. Kanske (förhoppningsvis) tog han upp informationen på ett sätt som kanske gör att han ändrar upplägget på föreläsningarna.
I vilket fall så upplevde jag (och övriga) situationen som pinsam.
Ännu en gång bjöd jag mig själv och de andra på ett gott skratt.
Ger tillfälle till studier. Långtråkig, och extremt ogivande föreläsning. En lärare som vet vad han snackar om (det ifrågasätter jag inte) men som inte riktigt kan förmedla detta till oss elever. Speciellt inte då vi befinner oss på nybörjarnivå. Det finns som inte så mycket annat att göra än att kolla runt i taket på föreläsningarna och spara energin tills man kommer hem.
Idag har jag varit duktig, ställt timer på 40 min. Studerat fokuserat under denna tid. Därefter gjort något annat i 20 min, ex. tvätta, städa, laga mat..
Effektivt och faktiskt så fick jag ett visst hopp då jag verkligen försökte sätta mig in i ämnet.
Svårt, men inte omöjligt!
Idag lyckades jag med ännu en tabbe som fick mig att skratta. Eller skämmas. Eller, tja, jag vet inte.
På kafferasten står jag utanför föreläsningssalen och diskuterar föreläsningarnas menlöshet. Jag säger det att läraren inte riktigt lyckas förmedla kunskapen till oss elever på ett önskvärt sätt. Kanske beskrev jag detta på ett lite mer ungdomligt sätt.
Greger, som lyssnade på mina ord, pekade mot kaffeapparaten någon meter ifrån oss (skymd för mig) och viftar lite för att tysta mig. Där står läraren i fråga och fyller på sin kopp. Shit!
Ett stort hål i marken tack!
Jag skyndar mig och byter plats, kanske hörde han inte. Kanske såg han inte vem det var som talade. Kanske (förhoppningsvis) tog han upp informationen på ett sätt som kanske gör att han ändrar upplägget på föreläsningarna.
I vilket fall så upplevde jag (och övriga) situationen som pinsam.
Ännu en gång bjöd jag mig själv och de andra på ett gott skratt.
onsdag, januari 13, 2010
Självstudier och slakteriansvarig
Känner att mina inlägg börjar bli lite enformiga. Så jag skriver det i en sammanfattande mening, istället för ett helt stycke: Skidåkning är underbart!
Igår njöt jag av en skidtur. Idag njöt jag av en skidtur, i förrgår, dagen innan det... Min teknik har nått otroliga framsteg och höjt nöjet med skidåkningen till nya nivåer (hur det nu kan vara möjligt, snart friar jag väll till skejtskidorna också, sambos är vi ju redan). Idag sade dock kroppen till mig att imorgon blir det vilodag, eller kanske en kort och lugn tur... Fanns som inga krafter kvar, mest så gjorde det ont och någon bra teknik gick som inte att drömma om. Klassiska trötthetstecknet med för mycket tyngdpunkt fram/ner hela tiden. Men 7 mil på fyra dagar har jag skrapat ihop.
Nu blev det ett stycke skidåkning i alla fall.
I tidsdags njöt jag av skogissaunan. Underbart! Finaste och varmaste sauna jag upplevt. Vedeldad och timmrad, med den svalkande finska viken utanför dörren (mycket likt ett is/vattenfyllt badkar...). Två timmar, och där i en utdragen megasauna var som pricken över i:t denna kväll.
Idag, onsdag. Stod det självstudier på schemat. Så, jag har mycket uppmärksamt studerat mig själv hela dagen. Noterade att jag själv tog en sovmorgon, läste några timmar (ekonomi faktiskt!), bakade gott bröd, handlade, cyklade till skogis, åkte skidor, var på JVF-möte.
Hoppas att jag inte missförstod dagens uppgift.
(observera ironin. Jag är inte dum i huvudet om du trodde det nu, eller i alla fall inte så dum...)
Mamma kommer förbi min lägenhet och ska lämna en kabel, jag ska lämna ett USB till henne. Hon ringer och säger "nu är jag här". Jag springer ner, glömmer USB:t på rummet. Tar kabeln, ska stoppa ner min mobil i fickan, men glapp i hjärnkontakten gör att jag försöker slita hennes mobil ur hennes hand (konstaterande -jag är nog dum i huvudet på riktigt ändå). "Mutter mutter, jag vet att du vill ha en ny mobil, men du får allt ta och köpa dig en egen!"
Det hela bjöd på ett gott skratt. Det är rätt så bra att jag är rätt så dum i huvudet (eller som mamma säger; blond). Livet blir som mycket roligare då. Nästan varje dag bjuder jag mig själv på ännu en helklantig, helkonstig, ogenomtänkt händelse eller kommentar som lockar fram ett skratt. Visst, jag har väl funderar på orsaken till detta. Jag menar, en gång i tiden var jag ju en smart liten flicka som alltid satt längst fram i klassrummet, med handen i vädret hela tiden. Festade lagom, gjorde mina läxor i god tid, pluggade duktigt varje kväll och blev besviken så fort jag inte fick ett MVG. Klok, allmänbildad och tänkte noga igenom alla mina handlingar. Jag undrar som var den personen blev av?
Här sitter jag nu, med skolböcker jag borde läst för någon vecka sedan djupt nere i väskan. Festar så ofta tillfälle ges, blir glad bara av att klara tentorna, sitter lagom långt bak för att våga slumra till på föreläsningarna, eller så far jag ut och jagar istället.
Det tokigaste är ju att jag tycker att jägmästarlinjen är hundra gånger roligare än grundskolan, borde inte det leda till mer plugg!?
(Alla som nu börjar oroa sig för mina studier -visst ansvar finns fortfarande kvar, ni behöver inte vara allt för oroliga! Sista veckan innan tentan löser allt...)
JVF-möte på kvällen. Långt och trevligt, dock i ett tokkallt kårhus. Brr!
Det fanns mycket att diskutera. Jägarmiddag, styrelsemiddag, div. andra frågor och val av nya styrelseposter. Jag blev vald till slakteriansvarig. Känner att mina kunskaper om slakt är begränsade, men det ska nog inte påverka mitt arbete. Jag organiserar det hela och ser till så att slakteriet och frågor kring det fungerar, och får samtidigt en chans att lära mig slakta. En kunskap som välkomnas mycket varmt! Tycker detta kan bli spännande.
Nu ska den duktiga lilla flickan ta fram sina böcker och göra läxor!
Igår njöt jag av en skidtur. Idag njöt jag av en skidtur, i förrgår, dagen innan det... Min teknik har nått otroliga framsteg och höjt nöjet med skidåkningen till nya nivåer (hur det nu kan vara möjligt, snart friar jag väll till skejtskidorna också, sambos är vi ju redan). Idag sade dock kroppen till mig att imorgon blir det vilodag, eller kanske en kort och lugn tur... Fanns som inga krafter kvar, mest så gjorde det ont och någon bra teknik gick som inte att drömma om. Klassiska trötthetstecknet med för mycket tyngdpunkt fram/ner hela tiden. Men 7 mil på fyra dagar har jag skrapat ihop.
Nu blev det ett stycke skidåkning i alla fall.
I tidsdags njöt jag av skogissaunan. Underbart! Finaste och varmaste sauna jag upplevt. Vedeldad och timmrad, med den svalkande finska viken utanför dörren (mycket likt ett is/vattenfyllt badkar...). Två timmar, och där i en utdragen megasauna var som pricken över i:t denna kväll.
Idag, onsdag. Stod det självstudier på schemat. Så, jag har mycket uppmärksamt studerat mig själv hela dagen. Noterade att jag själv tog en sovmorgon, läste några timmar (ekonomi faktiskt!), bakade gott bröd, handlade, cyklade till skogis, åkte skidor, var på JVF-möte.
Hoppas att jag inte missförstod dagens uppgift.
(observera ironin. Jag är inte dum i huvudet om du trodde det nu, eller i alla fall inte så dum...)
Mamma kommer förbi min lägenhet och ska lämna en kabel, jag ska lämna ett USB till henne. Hon ringer och säger "nu är jag här". Jag springer ner, glömmer USB:t på rummet. Tar kabeln, ska stoppa ner min mobil i fickan, men glapp i hjärnkontakten gör att jag försöker slita hennes mobil ur hennes hand (konstaterande -jag är nog dum i huvudet på riktigt ändå). "Mutter mutter, jag vet att du vill ha en ny mobil, men du får allt ta och köpa dig en egen!"
Det hela bjöd på ett gott skratt. Det är rätt så bra att jag är rätt så dum i huvudet (eller som mamma säger; blond). Livet blir som mycket roligare då. Nästan varje dag bjuder jag mig själv på ännu en helklantig, helkonstig, ogenomtänkt händelse eller kommentar som lockar fram ett skratt. Visst, jag har väl funderar på orsaken till detta. Jag menar, en gång i tiden var jag ju en smart liten flicka som alltid satt längst fram i klassrummet, med handen i vädret hela tiden. Festade lagom, gjorde mina läxor i god tid, pluggade duktigt varje kväll och blev besviken så fort jag inte fick ett MVG. Klok, allmänbildad och tänkte noga igenom alla mina handlingar. Jag undrar som var den personen blev av?
Här sitter jag nu, med skolböcker jag borde läst för någon vecka sedan djupt nere i väskan. Festar så ofta tillfälle ges, blir glad bara av att klara tentorna, sitter lagom långt bak för att våga slumra till på föreläsningarna, eller så far jag ut och jagar istället.
Det tokigaste är ju att jag tycker att jägmästarlinjen är hundra gånger roligare än grundskolan, borde inte det leda till mer plugg!?
(Alla som nu börjar oroa sig för mina studier -visst ansvar finns fortfarande kvar, ni behöver inte vara allt för oroliga! Sista veckan innan tentan löser allt...)
JVF-möte på kvällen. Långt och trevligt, dock i ett tokkallt kårhus. Brr!
Det fanns mycket att diskutera. Jägarmiddag, styrelsemiddag, div. andra frågor och val av nya styrelseposter. Jag blev vald till slakteriansvarig. Känner att mina kunskaper om slakt är begränsade, men det ska nog inte påverka mitt arbete. Jag organiserar det hela och ser till så att slakteriet och frågor kring det fungerar, och får samtidigt en chans att lära mig slakta. En kunskap som välkomnas mycket varmt! Tycker detta kan bli spännande.
Nu ska den duktiga lilla flickan ta fram sina böcker och göra läxor!
söndag, januari 10, 2010
Tänka sig att lite skidåkning kan få en så glad!
Fredag kväll var filmkväll i korridoren. Vi såg "varg". Bra, och följdes upp av diskussion. Rätt så passande tema just nu. Angående vargjakten börjar jag bli rätt så less på hela debatten. Smutskastning från båda sidor. Det blir rätt så svårt att veta vad man faktiskt kan lita på och själv ta ställning.
I Lördags vaknade jag glad. Gick upp och bakade australian scones och käkade nästan hotellfrukost. Tokbra start på dagen! Solen sken och det var bara några minusgrader ute. Underbart! Jag var på så pass bra humör att ekonomiboken åkte fram och jag malde igenom 50 sidor. Jag lyckades till och med imponera mig själv för denna plötsliga studiemotivation.
Jag och Göran begav oss till skidspåret och åkte ett par varv på 5-an. Äntligen, efter på tok för lite skidåkning under jullovet. Skidföret i Göteborg var inte det bästa...
Hemma i korridoren blir jag bjuden på riktigt god älgmiddag av Marre och Greger. Jag bidrog med rödvin och whisky. Inte fel med 1,5 date på lördagskvällen. Vi snackade på rätt så länge. Verkligen värdens bästa korridor!!
Jag drar mig tillbaks till rummet vid 23-tiden och ser någon kul film. Klockan 3 sätter jag på bra musik och börjar glida skidorna. Tröttheten hade som gått över och jag konstaterade att det inte var värt att gå och lägga sig. Tyvärr konstaterade jag också den spricka som vuxit i ändan på ena skidan. 1,5 dm in. Jag lagade det så gott som gick med epoxy, men inser att jag måste köpa ett par till. Suck. Okej, skidor är skitkul och jag har gått och suktat på sporthuset efter årets skidor, men jag gillar inte stora utgifter som bara dyker upp så där! Vem gör väl det förresten?! Dessutom så är ju mina skidor lite utav en mycket go vän. Jag har åkt massa mil med dom, dom har varit med mig på vackra fjäll och på fina kvällar på Nydala. Jag har stått och vallat dom flertalet timmar, och samtidigt tänkt många tankar under denna lugna stund. Ja, det smärtade faktiskt att se att skidan börjar gå sönder. Några av er tycker väl att jag verkar dum i huvudet, men jag tror nog att det är någon som känner igen sig. Hoppas jag...annars är jag väl lite smådum som anser att mina skidor är som en kär vän. Delade minnen har vi.
Tillslut så får jag i vilket fall ro och somnar. Gott! På söndag ser jag på masstarten i skidskytte, herrar och damer. Dimmigt! Cyklar ner till sporthuset och ser att de har stängt just idag. Ååå!!
Hemåt igen, i solskenet. Det var riktigt underbart! På kvällen åker jag, Marre och Greger till spåret och åker lite. Jag åker med något kort varv och sticker sedan iväg på 5 st fem-kilometersvarv. Riktigt fint före, nyvallat och tekniken var på min sida denna dag. Jag kunde inte sluta, underbart, 2,7 mil. Mitt första mellanlånga pass i vinter. Dumt nog hade jag glömt ta med dricka. Otroligt vad törstig i halsen man kan bli! Susade förbi två glada damer som var ute och åkte. Medelsnabbt. Just då fick jag till racerväxeln tokbra och jag flög fram i spåret. "Oh, herregud, där gick det visst undan!" Hör jag en av kvinnorna ropa till. Det gjorde uppförsbacken efter mycket lättare.
Underbart glad, tackar skidåkningen för det, njuter jag nu av söndagskvällen. Fantastiskt att lite skejtande kan få en nära på okontrollerat glad. Så att jag nästan hoppar runt i mitt lilla hem.
Av en scones gör jag en jag-tar-vad-jag-haver-semla. Fullkornsscones som jag fyller med den klassiska mandelmassasmeten, och klickar på lite lätt-turkisk youghurt. Festligt, nja..det var inte så där jättegott om jag ska vara ärlig. Inte så gott alls, inget jag rekommenderar i alla fall.
Snart börjar ännu en ny, underbar vecka!
Måndagsmorgon, here I come!
I Lördags vaknade jag glad. Gick upp och bakade australian scones och käkade nästan hotellfrukost. Tokbra start på dagen! Solen sken och det var bara några minusgrader ute. Underbart! Jag var på så pass bra humör att ekonomiboken åkte fram och jag malde igenom 50 sidor. Jag lyckades till och med imponera mig själv för denna plötsliga studiemotivation.
Jag och Göran begav oss till skidspåret och åkte ett par varv på 5-an. Äntligen, efter på tok för lite skidåkning under jullovet. Skidföret i Göteborg var inte det bästa...
Hemma i korridoren blir jag bjuden på riktigt god älgmiddag av Marre och Greger. Jag bidrog med rödvin och whisky. Inte fel med 1,5 date på lördagskvällen. Vi snackade på rätt så länge. Verkligen värdens bästa korridor!!
Jag drar mig tillbaks till rummet vid 23-tiden och ser någon kul film. Klockan 3 sätter jag på bra musik och börjar glida skidorna. Tröttheten hade som gått över och jag konstaterade att det inte var värt att gå och lägga sig. Tyvärr konstaterade jag också den spricka som vuxit i ändan på ena skidan. 1,5 dm in. Jag lagade det så gott som gick med epoxy, men inser att jag måste köpa ett par till. Suck. Okej, skidor är skitkul och jag har gått och suktat på sporthuset efter årets skidor, men jag gillar inte stora utgifter som bara dyker upp så där! Vem gör väl det förresten?! Dessutom så är ju mina skidor lite utav en mycket go vän. Jag har åkt massa mil med dom, dom har varit med mig på vackra fjäll och på fina kvällar på Nydala. Jag har stått och vallat dom flertalet timmar, och samtidigt tänkt många tankar under denna lugna stund. Ja, det smärtade faktiskt att se att skidan börjar gå sönder. Några av er tycker väl att jag verkar dum i huvudet, men jag tror nog att det är någon som känner igen sig. Hoppas jag...annars är jag väl lite smådum som anser att mina skidor är som en kär vän. Delade minnen har vi.
Tillslut så får jag i vilket fall ro och somnar. Gott! På söndag ser jag på masstarten i skidskytte, herrar och damer. Dimmigt! Cyklar ner till sporthuset och ser att de har stängt just idag. Ååå!!
Hemåt igen, i solskenet. Det var riktigt underbart! På kvällen åker jag, Marre och Greger till spåret och åker lite. Jag åker med något kort varv och sticker sedan iväg på 5 st fem-kilometersvarv. Riktigt fint före, nyvallat och tekniken var på min sida denna dag. Jag kunde inte sluta, underbart, 2,7 mil. Mitt första mellanlånga pass i vinter. Dumt nog hade jag glömt ta med dricka. Otroligt vad törstig i halsen man kan bli! Susade förbi två glada damer som var ute och åkte. Medelsnabbt. Just då fick jag till racerväxeln tokbra och jag flög fram i spåret. "Oh, herregud, där gick det visst undan!" Hör jag en av kvinnorna ropa till. Det gjorde uppförsbacken efter mycket lättare.
Underbart glad, tackar skidåkningen för det, njuter jag nu av söndagskvällen. Fantastiskt att lite skejtande kan få en nära på okontrollerat glad. Så att jag nästan hoppar runt i mitt lilla hem.
Av en scones gör jag en jag-tar-vad-jag-haver-semla. Fullkornsscones som jag fyller med den klassiska mandelmassasmeten, och klickar på lite lätt-turkisk youghurt. Festligt, nja..det var inte så där jättegott om jag ska vara ärlig. Inte så gott alls, inget jag rekommenderar i alla fall.
Snart börjar ännu en ny, underbar vecka!
Måndagsmorgon, here I come!
fredag, januari 08, 2010
Frejdag. Freedag. Fredsdag
I vilket fall en härlig dag! Med uppfiskade -25 grader välkomnade den oss umebor.
Igår var det slut på det roliga. Back in plugget. Okej, det kan vara rätt så roligt det med. Träffa alla klasskamrater, och lyssna på tokspännande ekomomi med Lohmander. What a day.
Du som missat det, igår var det också semmeltorsdagen. Viktiga grejer! Inte tjuvstart inte. Påbyggnad av isolerande lager för att överleva det polarklimat vi lever i. Tja, eller så är Görans semlor helt enkelt så goda att den feta tisdagen behövde förstärkning i kalendern. Semlan till ära.
Dagen fredag. Trött. En bra idé för att inte vara trött kan vara att sova på nätterna. Eller sova lite mer än fyra-fem timmar. Speciellt vintertid. Sommartid tycks det ju både räcka och bli över. Men mörkdelen på året ger John Blund superkrafter. Att stackarn inte blir utbränd, så som en ska natta folket! Jag laddade upp med en thermos kaffe. Pressat på julkaffe som blitt över.
Långa timmar. Ändlöst prat. Informationen gick in genom ena örat, gav en förhoppning om att stanna inne i tomrummet, ekade runt lite, men fortsatte så ut genom andra örat. Nehepp. Funderar på att plugga igen läckaget med öronpropp.
Trampar hem på min röda springare. Kylslagen metall. Trögcyklad. Varm kopp te.
Sedan sov jag gott i någon timma. Blängde på termometern. -23 grader. Som fastfrusen. Tittar lite på mina skidor. Så nära, men så långt bort. Inte värt att dra ner massa kalluft i lungorna och få besväras av astman resten av livet. Suck. Vill ut och åka!
Diskussion med seriösa korridoren. Varmare än -10 grader. No way! Inte kan de ha blivit så mycket varmare på bara några minuter. Greger kommer på tanken att jag kanske bör kolla termometern igen. Oj. En blondin hade visst läst av den. "out min. -22,7". Jaja, en kan inte alltid vara så smart va! Ett litet klick och vips, -6,9 grader. Festligt vad man kan göra med teknikens hjälp! Som mamma sa åt mig flertalet gånger under jullovet "Men Ragna, du är ju faktiskt blond..." Gracias!
Men MAMMA, haha! Du är också blond!
I vilket fall. Nu ska jag trycka in "out max." knappen, så tempen stannar på -6,9. En behaglig temperatur på skidspåret.
Shit, lite småsmart är jag allt! ;)
Nu blir det filmkväll i korren. Filmen "varg" står på programmet. Passande i dessa dagar.
Yla på, nu är det helg!
Igår var det slut på det roliga. Back in plugget. Okej, det kan vara rätt så roligt det med. Träffa alla klasskamrater, och lyssna på tokspännande ekomomi med Lohmander. What a day.
Du som missat det, igår var det också semmeltorsdagen. Viktiga grejer! Inte tjuvstart inte. Påbyggnad av isolerande lager för att överleva det polarklimat vi lever i. Tja, eller så är Görans semlor helt enkelt så goda att den feta tisdagen behövde förstärkning i kalendern. Semlan till ära.
Dagen fredag. Trött. En bra idé för att inte vara trött kan vara att sova på nätterna. Eller sova lite mer än fyra-fem timmar. Speciellt vintertid. Sommartid tycks det ju både räcka och bli över. Men mörkdelen på året ger John Blund superkrafter. Att stackarn inte blir utbränd, så som en ska natta folket! Jag laddade upp med en thermos kaffe. Pressat på julkaffe som blitt över.
Långa timmar. Ändlöst prat. Informationen gick in genom ena örat, gav en förhoppning om att stanna inne i tomrummet, ekade runt lite, men fortsatte så ut genom andra örat. Nehepp. Funderar på att plugga igen läckaget med öronpropp.
Trampar hem på min röda springare. Kylslagen metall. Trögcyklad. Varm kopp te.
Sedan sov jag gott i någon timma. Blängde på termometern. -23 grader. Som fastfrusen. Tittar lite på mina skidor. Så nära, men så långt bort. Inte värt att dra ner massa kalluft i lungorna och få besväras av astman resten av livet. Suck. Vill ut och åka!
Diskussion med seriösa korridoren. Varmare än -10 grader. No way! Inte kan de ha blivit så mycket varmare på bara några minuter. Greger kommer på tanken att jag kanske bör kolla termometern igen. Oj. En blondin hade visst läst av den. "out min. -22,7". Jaja, en kan inte alltid vara så smart va! Ett litet klick och vips, -6,9 grader. Festligt vad man kan göra med teknikens hjälp! Som mamma sa åt mig flertalet gånger under jullovet "Men Ragna, du är ju faktiskt blond..." Gracias!
Men MAMMA, haha! Du är också blond!
I vilket fall. Nu ska jag trycka in "out max." knappen, så tempen stannar på -6,9. En behaglig temperatur på skidspåret.
Shit, lite småsmart är jag allt! ;)
Nu blir det filmkväll i korren. Filmen "varg" står på programmet. Passande i dessa dagar.
Yla på, nu är det helg!
torsdag, januari 07, 2010
Gött nytt år
2010. Ett nytt år. Göteborgarna valde att fira detta med dunder och brak. Fyrverkerier för 250 000 lös upp himmelen över hamnen. Ett skådespel!Bilen rullade ner längs Sverige på onsdagen. Long way to go...träsmak i baken! Några festsugna personer på E4:an kunde inte hålla sig, utan började skicka ut nyårsraketer från bilen. Inte ett allt för uppskattat skådespel av bilarna bakom. Kraftig minskning av hastighet och körning närmare terrängen gjorde resan händelserik.
Övernattade i Jönköping, och tänka sig. Även smålänningarna fick en vit vinter detta år. Gott vin och femrätters middag lyckades vi sätta i oss. Mumma, vad gott det var!
Jag noterar att bara för att man beger sig söderut, innebär det inte ett varmare klimat. Med råkyla och snålblåst blev vi välkomnade av Götet. Isen hade lagt sig spegelblank över havet, vackert, vackert! Vi bodde hos Gunnar (morbror) och Ingegerd Torslanda skärgård. Det blev som vanligt många biljardmatcher :).
Gunnar fyllde 50 år och firade detta med stort kalas på lördagen. Buffe med blinier, löjrom, rådjur, sallader, paj, ostar...och därtill gott vin.
Fick träffa Ekwallare som jag inte sett på många, många år eller aldrig träffat. Det var i vilket fall mycket trevligt!
Dagen efter strosar jag och kusin Johanna runt på stan och shoppar i rean. Kul, kul!
Äter middag hos mormor och morfar. Trevligt att träffa dom efter ett par års mellanrum!
Dagen efter hinns det med lite mer shopping. I denna stora stad träffar jag Daniel M. (också jägmästarstudent). Värden är nog ändå liten!
Tar mig upp oootroooligt tidigt på tisdagen och beger mig ut på en springtur i skärgården innan bilen rullar norrut igen. Kafferastar hos Magnus F. och säger hej till Leo och Ella.
Tillbaks till skolbänken igen. Trevligt att träffa alla, men oj, vad seg första dagen var! Hansson och Hammar hade stängt, så inget kaffe blev det heller!
Nu är det så kallt att jag faktiskt hoppar över skidspåret och beger mig till IKSU istället. Annars fryser väl lungorna ihop totalt.
Släkten Ekwall
Skärgården är vacker, noterar jag.
Spegelblank is täckte havet, noterar Elsa
tisdag, december 29, 2009
Skidåkningsfilosofi
Termometern visar på -13 grader. Brr..
Julhelgen är över, trevligt har det varit! Jag åkte 15 km på Nydalaspåret i förmiddags, härligt men den kalla konstnön bjöd inte på något imponerande glid. Istället blev det lite extra träning för att ta sig fram. Sista varvet lyckades jag åka precis efter pistmaskinen, nästan så att snöräfflorna kittlade i fötterna.
Så vill jag verkligen ge ett plus till de som vågar gå fram och växla några ord mellan varven och kanske ge lite tipps eller beröm. Det kan verkligen göra susen för självförtroende och åkning.
Idag hejade en man på mig, då vi båda stod och försökte få liv i frusna fingrar mellan varven. Sedan åkte jag ett 5 km varv och han hängde på bakom. Strax efter att jag gått i mål kommer han och ger en uppmuntrande kommentar. Att i uppförsbackarna kunde han ta in på mig, men då vi sedan kommit ut på en raksträcka hade jag satt av och försvunnit i riktigt bra fart. Likadant som jag hade känt. Okej, jag hade åkt på grovt sandpapper hela vägen och allt kändes allmänt mycket trögt, men i uppförsbackarna tycke jag inte riktigt att krafterna räckte till för att fortfarande hålla bra fart. Däremot fick jag upp, för dagen, en rätt så skaplig hastighet på platten. Tack vare 3:ans växel som jag börjat få till riktigt fint nu. Jag var lite småstolt över att äntligen lyckas, och då jag dessutom fick höra det då jag kommit i mål blev jag ju ännu gladare. Egentligen, uppmuntrande kommentarer är gratis att ge, så man ska ju verkligen inte snåla! Tänk så mycket glädje man kan sprida runtom sig!
Om jag skulle veta att jag spred glädje runtom mig, så skulle jag själv bli glad för att jag visste att jag gjort någon annan glad. Och hur mycket är inte det värt!?
En glad Ragna, nu med lite bättre självförtroende, cyklade hem till en varm dusch och en kopp rykande te.
Har tänkt på en till sak då jag snurrat runt på konstsnöspåret. Lukten av konstsnö. Jag tycker mig känna igen den. Just där det fortfarande är lite fukt kvar i snön luktar det precis som då jag var liten och pappa jäste öl hemma. Intressant. Öljäsning är kanske inte det man förknippar skidåkning med.
Just nu luktar det lapsang te
Julhelgen är över, trevligt har det varit! Jag åkte 15 km på Nydalaspåret i förmiddags, härligt men den kalla konstnön bjöd inte på något imponerande glid. Istället blev det lite extra träning för att ta sig fram. Sista varvet lyckades jag åka precis efter pistmaskinen, nästan så att snöräfflorna kittlade i fötterna.
Så vill jag verkligen ge ett plus till de som vågar gå fram och växla några ord mellan varven och kanske ge lite tipps eller beröm. Det kan verkligen göra susen för självförtroende och åkning.
Idag hejade en man på mig, då vi båda stod och försökte få liv i frusna fingrar mellan varven. Sedan åkte jag ett 5 km varv och han hängde på bakom. Strax efter att jag gått i mål kommer han och ger en uppmuntrande kommentar. Att i uppförsbackarna kunde han ta in på mig, men då vi sedan kommit ut på en raksträcka hade jag satt av och försvunnit i riktigt bra fart. Likadant som jag hade känt. Okej, jag hade åkt på grovt sandpapper hela vägen och allt kändes allmänt mycket trögt, men i uppförsbackarna tycke jag inte riktigt att krafterna räckte till för att fortfarande hålla bra fart. Däremot fick jag upp, för dagen, en rätt så skaplig hastighet på platten. Tack vare 3:ans växel som jag börjat få till riktigt fint nu. Jag var lite småstolt över att äntligen lyckas, och då jag dessutom fick höra det då jag kommit i mål blev jag ju ännu gladare. Egentligen, uppmuntrande kommentarer är gratis att ge, så man ska ju verkligen inte snåla! Tänk så mycket glädje man kan sprida runtom sig!
Om jag skulle veta att jag spred glädje runtom mig, så skulle jag själv bli glad för att jag visste att jag gjort någon annan glad. Och hur mycket är inte det värt!?
En glad Ragna, nu med lite bättre självförtroende, cyklade hem till en varm dusch och en kopp rykande te.
Har tänkt på en till sak då jag snurrat runt på konstsnöspåret. Lukten av konstsnö. Jag tycker mig känna igen den. Just där det fortfarande är lite fukt kvar i snön luktar det precis som då jag var liten och pappa jäste öl hemma. Intressant. Öljäsning är kanske inte det man förknippar skidåkning med.
Just nu luktar det lapsang te
fredag, december 25, 2009
Juletid, julefrid
Tjorven har ätit sig mätt och belåten. Nu är det hundarnas tur.
Mamma
Ett år sedan förra julen. En jul som firades i högsommarvärme nere i Tasmanines vackra landskap.
Denna jul firades i ett vackert vinterlandskap tillsammans med mamma. Grötfrukost på morgonen med mamma och Roger. Sedan åkte jag och mamma ut till Skeppsviks herrgård och åt julbord. Så otroligt härligt att åka bort sådär, inget stök eller stress hemma. Speciellt då en bara är två stycken som ska jula.
Fint ute vid havet. Himmelen var röd, havet vitt och herrgården såg bara så mysig ut. Jag och mamma hade jättetrevligt. Jag fortsatte också att upptäcka nya saker på julbordet. Nu satte jag ett kryss för lutfisken. Tja, en geleartad, något smaklös men salt upplevelse. Viltpatén var nog favoriten. Hjortkorven och det rökta renköttet var inte heller fy skam.
Mätta och belåtna börjar vi knata hemåt. En halvmil skogsbilväg. Måste ha sett roligt ut. Två glada kvinnor med handväska, klänning, kappa och klackade skor och en redig pälsmössa. Mitt ute i skogen, några mil från närmsta stad, på självaste julafton. Kanske trodde folk att vi hade blitt osams med kararna och fick gå hem. Kul hade vi då. Man har nog nästan alltid kul med mor.
Hem och öppna paketen. Jag fick bland annat en tjockis-tv och massage på IKSU, underbart! Mamma fick en fotokalender av ja. Milou fick ett hudben och Fiona fick ett råben. Såklart var det senaste mest populärt. Milou springer och gömmer sitt ben. Sedan gnager Fiona några minuter på sitt ben, och går och lämnar det till Milou. Han gnager några minuter, och lämnar sedan tillbaks benet. Så håller de på. Fram och tillbaks med benet. Så gulliga, så mysigt. Bästa vänner! Jag äger ut mamma i Yatzy. 314 poäng lyckades jag skrapa ihop. Avslutade med en klockren yatzy i 3:or. Men som en säger "tur i spel, otur i kärlek". Men tja, det är ju alltid kul o vinna ett spel.. :P
Roger kommer och vi slappar lite framför tv:n. Då mamma fortfarande har paltkoman från julbordet, börjar jag om på en till portion tomtegröt. Måste vara skidåkarmagen som vaknade.
Juldagen tillbringades ute i skogen, på en promenad uppå likammen. Lika vackert som vanligt!
Sedan va glöggen var go som allri förr.
Go fortsättning!
Denna jul firades i ett vackert vinterlandskap tillsammans med mamma. Grötfrukost på morgonen med mamma och Roger. Sedan åkte jag och mamma ut till Skeppsviks herrgård och åt julbord. Så otroligt härligt att åka bort sådär, inget stök eller stress hemma. Speciellt då en bara är två stycken som ska jula.
Fint ute vid havet. Himmelen var röd, havet vitt och herrgården såg bara så mysig ut. Jag och mamma hade jättetrevligt. Jag fortsatte också att upptäcka nya saker på julbordet. Nu satte jag ett kryss för lutfisken. Tja, en geleartad, något smaklös men salt upplevelse. Viltpatén var nog favoriten. Hjortkorven och det rökta renköttet var inte heller fy skam.
Mätta och belåtna börjar vi knata hemåt. En halvmil skogsbilväg. Måste ha sett roligt ut. Två glada kvinnor med handväska, klänning, kappa och klackade skor och en redig pälsmössa. Mitt ute i skogen, några mil från närmsta stad, på självaste julafton. Kanske trodde folk att vi hade blitt osams med kararna och fick gå hem. Kul hade vi då. Man har nog nästan alltid kul med mor.
Hem och öppna paketen. Jag fick bland annat en tjockis-tv och massage på IKSU, underbart! Mamma fick en fotokalender av ja. Milou fick ett hudben och Fiona fick ett råben. Såklart var det senaste mest populärt. Milou springer och gömmer sitt ben. Sedan gnager Fiona några minuter på sitt ben, och går och lämnar det till Milou. Han gnager några minuter, och lämnar sedan tillbaks benet. Så håller de på. Fram och tillbaks med benet. Så gulliga, så mysigt. Bästa vänner! Jag äger ut mamma i Yatzy. 314 poäng lyckades jag skrapa ihop. Avslutade med en klockren yatzy i 3:or. Men som en säger "tur i spel, otur i kärlek". Men tja, det är ju alltid kul o vinna ett spel.. :P
Roger kommer och vi slappar lite framför tv:n. Då mamma fortfarande har paltkoman från julbordet, börjar jag om på en till portion tomtegröt. Måste vara skidåkarmagen som vaknade.
Juldagen tillbringades ute i skogen, på en promenad uppå likammen. Lika vackert som vanligt!
Sedan va glöggen var go som allri förr.
Go fortsättning!
Fick äntligen till ett bra foto på min lerfigur, i ljuset från julgranentisdag, december 22, 2009
samlar på "hem"
Jul och hemvändartider.
Jag har precis lämnat mitt hem, och åkt hem. Tyvär hinner jag inte hem detta lov, men ska försöka tillbringa några dagar hemma innan jag åker bort. Tja. Hur många ställen är hem för jag? Samlar nästan på hem, men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som egentligen är mest hem.
Hem nr 1. Mariehem. Här bor jag för det mesta, och de flesta av mina grejer som jag behöver. Men att bo i en 20 kvadrats betongbunker i en Umeförort är väl inte aldeles för inspirerande?! Fördelen är närheten till skidspår och universitet.
Hem nr 2. Ytterboda. Hemma hos mamma i Kaptensgården, ett underbart hus. Älskar närheten till skärgården och skogen. Finns alltid saker att göra. De saker jag inte har på mariehem är här.
Hem nr 3. Sävar. Hemma i pappas lägenhet. Ett av mina hem, men jag känner mig inte så hemma här, eftersom jag inte är här så ofta. Jag är mer på besök hos far.
Hem nr 4. Ammarnäs. Stugan uppe i Ammarnäs, en av de bästa av plattser. Underbart vackert, massor av saker att göra året om. Ett ställe att vara lycklig på! Bodde här uppe ett par månader under sommaren, och hoppas kunna göra det fler sommrar.
Alltså...Jag har precis lämnat Mariehem, och åkt till Ytterboda. Tyvär hinner jag inte till Ammarnäs detta lov, en ska försöka tillbringa några dagar i Sävar innnan jag åker till Göteborg.
Livet i en resväska, även hemma...
Jag har precis lämnat mitt hem, och åkt hem. Tyvär hinner jag inte hem detta lov, men ska försöka tillbringa några dagar hemma innan jag åker bort. Tja. Hur många ställen är hem för jag? Samlar nästan på hem, men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som egentligen är mest hem.
Hem nr 1. Mariehem. Här bor jag för det mesta, och de flesta av mina grejer som jag behöver. Men att bo i en 20 kvadrats betongbunker i en Umeförort är väl inte aldeles för inspirerande?! Fördelen är närheten till skidspår och universitet.
Hem nr 2. Ytterboda. Hemma hos mamma i Kaptensgården, ett underbart hus. Älskar närheten till skärgården och skogen. Finns alltid saker att göra. De saker jag inte har på mariehem är här.
Hem nr 3. Sävar. Hemma i pappas lägenhet. Ett av mina hem, men jag känner mig inte så hemma här, eftersom jag inte är här så ofta. Jag är mer på besök hos far.
Hem nr 4. Ammarnäs. Stugan uppe i Ammarnäs, en av de bästa av plattser. Underbart vackert, massor av saker att göra året om. Ett ställe att vara lycklig på! Bodde här uppe ett par månader under sommaren, och hoppas kunna göra det fler sommrar.
Alltså...Jag har precis lämnat Mariehem, och åkt till Ytterboda. Tyvär hinner jag inte till Ammarnäs detta lov, en ska försöka tillbringa några dagar i Sävar innnan jag åker till Göteborg.
Livet i en resväska, även hemma...
lördag, december 19, 2009
Jullov
Jullov, underbart och på riktigt!
För ett år sedan kanske jag planterade eukalyptus, badade i klarblått vatten. Sprang eller galopperade med Emm i regnskogen. Ganska häftig tanke. Så nyss och samtidigt för så länge sedan.
Idag. Snörök och kyla. Gårdagens kvällstur på Nydala var kylig. -15 grader visade termometern på. Jag ägnade mig åt balansträning och tog ett par varv utan stavar. Förökte lägga tyngdpunkten rätt på skidan och inte böja för mycket på ryggen. Precis som Emil förklarade på sin lilla tekniklektion som han höll för Fanny, Johan, Johannes och jag i veckan. Det gjorde susen. Efter lite nötning fick jag fick till 3:ans växel riktigt fint, utan att falla tillbaks på 2:ans högerstak.
Nu har de flesta åkt hem för att träffa familj över julen. Jag har numer hela korridoren för mig själv, vilket innebär hög musik på kvällarna! Jag och Marre cyklade till IKSU, värmde upp ordentligt med ett halvtimmas löppass och sedan gymmade vi. Idag fick det bli överkroppen och armar för min del.
Nu är det städat i mitt rum och jag ska snart njuta av lördagskvällen. Har tinat lite gott älgkött från kalven jag sköt i höstas. I mitt 18-gradiga rum är vinet i perfekt serveringstemperatur. Senast köpte jag Chakana, ett argentinskt vin på druvorna Malbec och Syrah. Mycket nöjd!
Kram på er!
För ett år sedan kanske jag planterade eukalyptus, badade i klarblått vatten. Sprang eller galopperade med Emm i regnskogen. Ganska häftig tanke. Så nyss och samtidigt för så länge sedan.
Idag. Snörök och kyla. Gårdagens kvällstur på Nydala var kylig. -15 grader visade termometern på. Jag ägnade mig åt balansträning och tog ett par varv utan stavar. Förökte lägga tyngdpunkten rätt på skidan och inte böja för mycket på ryggen. Precis som Emil förklarade på sin lilla tekniklektion som han höll för Fanny, Johan, Johannes och jag i veckan. Det gjorde susen. Efter lite nötning fick jag fick till 3:ans växel riktigt fint, utan att falla tillbaks på 2:ans högerstak.
Nu har de flesta åkt hem för att träffa familj över julen. Jag har numer hela korridoren för mig själv, vilket innebär hög musik på kvällarna! Jag och Marre cyklade till IKSU, värmde upp ordentligt med ett halvtimmas löppass och sedan gymmade vi. Idag fick det bli överkroppen och armar för min del.
Nu är det städat i mitt rum och jag ska snart njuta av lördagskvällen. Har tinat lite gott älgkött från kalven jag sköt i höstas. I mitt 18-gradiga rum är vinet i perfekt serveringstemperatur. Senast köpte jag Chakana, ett argentinskt vin på druvorna Malbec och Syrah. Mycket nöjd!
Kram på er!
måndag, december 14, 2009
Tomten
Uträkningar från Sweco...
Det är nu alltså Tretton dagar kvar till dopparedan.
Önskelistan är författad och glöggen är handlad: det vore väl då fan om han inte behagade dyka upp tycker man.
Sen börjar man tänka... och oddsen minskar. Jag gjorde ett försök att statistiskt säkerställa hur höga (eller låga...) oddsen är. Med andra ord, följande beräkningar bör vara behjälpliga vid bedömningen huruvida tomten finns eller inte:
Det finns ca 2 miljarder barn på jorden... Nu vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller buddister, vilket reducerar antalet till 15% (eller ca 378 miljoner). Med ett världsgenomsnitt på 3.5 barn per hushåll är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan anta att det finns minst ett snällt barn i varje hem.
Jultomten har, pga jordens olika tidszoner och rotation, ca 3.5 timme på sig att jobba, om vi antager att han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker sålunda 967.7 hem per sek. Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000 sek till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3 gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.
Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt fördelade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt.
Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gånger ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Ulyssevs, färdas ca 50 km per sekund. Som kuriosa kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30 km i timmen.
Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten skaffar fram ca 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.
600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder joule per sek, eller 14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer att utsattas för en ljudvallsbang och därefter själv brinna upp. Alla renarna kommer att möta sina anfader på mindre än 4.26 tusendels sek, dvs när tomten når till sitt femte hus.
Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/s på 1/1000 sek, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.
Slutsatsen bör bli att om tomtejäveln någonsin levat så är han definitivt död nu.
Så tänk er för innan ni hoppas alltför mycket på julafton....
torsdag, december 10, 2009
Skidor!
Igår kväll cyklade jag till Nydala. med mina skateskidor på axeln.
Ljudet av skidorna, stavarna som sätts i marken. Lamporna som lyser upp den vita snön. Svetten som rinner ner för pannan och ovana muskler som kämpar på.
Det kan sammanfattas som helt underbart!
Fullt av glada skidåkare som åkte de 900 metrarna fram och åter, fram och åter..
Nära 15 km senare beslöt jag för att ta kväll. Klockan tickade på. Kommer hem, men känner att jag är på tok för upprymd och glad för att kunna hålla mig på de 20 kvadrat som jag har att röra mig på. Nej, Ragna. Ta kväll var det..! Böt skidutrustning mot springskor och begav mig ut och sprang av mig på ett par kilometrar. Mariehemsbacken sista biten var rätt så jobbig.
Därefter njöt jag av att mitt rum enbart är 20 kvadrat, och inte kräver så långa promenader.
Marre hade bakat kaka och vit chokladmousse, så vi hade ett trevligt korridorsfika inne hos mig.
Inte träna dagen efter festande, tjena.. cyklade någon mil, skidade 1,5 och därpå springtur. Onormalt pigg, var väl nydalasnön som gjorde det, kan jag tro. Så snart jag la mig för att sova föll jag in i djupaste sömnen på länge (och jag brukar sova riktigt djupt).
Kursstart 8:00 dagen efter. Klockradion gick igång, på nästan högsta volym. Mobilalarmet gick igång. Lampan som jag har timer på gick igång. En stark halogenlampa rakt i ansiktet.
Jag sov lika gott ändå.
Närmare klockan 10 känner jag en blöt tunga som slickar mig i ansiktet. Milou, bästa väckarklockan enligt test. Snoozar ytterligare en halvtimma och masar mig sedan iväg till skolan.
Nu har jag gjort pepparkakor, med älgar, björnar, rävar och ekorrar. Kollat på skidklipp på youtube någon timma istället för att plugga. Nu blir det Nydala nästa :)
Ljudet av skidorna, stavarna som sätts i marken. Lamporna som lyser upp den vita snön. Svetten som rinner ner för pannan och ovana muskler som kämpar på.
Det kan sammanfattas som helt underbart!
Fullt av glada skidåkare som åkte de 900 metrarna fram och åter, fram och åter..
Nära 15 km senare beslöt jag för att ta kväll. Klockan tickade på. Kommer hem, men känner att jag är på tok för upprymd och glad för att kunna hålla mig på de 20 kvadrat som jag har att röra mig på. Nej, Ragna. Ta kväll var det..! Böt skidutrustning mot springskor och begav mig ut och sprang av mig på ett par kilometrar. Mariehemsbacken sista biten var rätt så jobbig.
Därefter njöt jag av att mitt rum enbart är 20 kvadrat, och inte kräver så långa promenader.
Marre hade bakat kaka och vit chokladmousse, så vi hade ett trevligt korridorsfika inne hos mig.
Inte träna dagen efter festande, tjena.. cyklade någon mil, skidade 1,5 och därpå springtur. Onormalt pigg, var väl nydalasnön som gjorde det, kan jag tro. Så snart jag la mig för att sova föll jag in i djupaste sömnen på länge (och jag brukar sova riktigt djupt).
Kursstart 8:00 dagen efter. Klockradion gick igång, på nästan högsta volym. Mobilalarmet gick igång. Lampan som jag har timer på gick igång. En stark halogenlampa rakt i ansiktet.
Jag sov lika gott ändå.
Närmare klockan 10 känner jag en blöt tunga som slickar mig i ansiktet. Milou, bästa väckarklockan enligt test. Snoozar ytterligare en halvtimma och masar mig sedan iväg till skolan.
Nu har jag gjort pepparkakor, med älgar, björnar, rävar och ekorrar. Kollat på skidklipp på youtube någon timma istället för att plugga. Nu blir det Nydala nästa :)
onsdag, december 09, 2009
Underbart!
Underbart!
Underbart!
Ungefär så kan känslan att slippa plugga till en tenta beskrivas.
Buggavslutning igår, och det svängde! Baktakterna var med mig lite för ofta, men med lite träning ska man väl lära sig.
Buggen följdes av tentafest på kårhuset tillsammans med tvåorna, som var på minst lika bra humör som vi ettor. Från kårhuset vidare till Corona, inte helt fel en tisdag.
Tre timmars sömn och sedan var det dax att masa sig upp och få cykelhjulen i rullning i riktning mot tandläkaren för en undersökning. Sömnigt, ja...
Går i egna tankar, tar ett hörn och frontalkrockar med en polis.
-Godmorgon, sade han och log. Trevligt med en liten morgonkram av konstapeln!
Väl inne hos tandläkaren konstaterar dom att tänderna sitter på rätt plats och att Karius och Baktus inte har flyttat in. Däremot hade jag sönder en tand i somras som dom ville snygga till. Ååå..inte ska man komma undan allt för lätt! Bara för samvetets skull köpte jag ett nytt paket tandtråd på vägen ut.
Införskaffar ett årskort till Nydalaspåret, så nu e he ju bara å åk!
Sedan får jag för mig att en längre cykeltur skulle sitta fint. Så jag tar med Milou i koppel och cyklar runt Nydalasjön. Jag kan inte rekommendera att lära en hund att springa i koppel bredvid en cykel dagen efter en fest, men denna dagen överlevde jag, hund och cykel.
Underbart!
Underbart!
Ungefär så kan känslan att slippa plugga till en tenta beskrivas.
Buggavslutning igår, och det svängde! Baktakterna var med mig lite för ofta, men med lite träning ska man väl lära sig.
Buggen följdes av tentafest på kårhuset tillsammans med tvåorna, som var på minst lika bra humör som vi ettor. Från kårhuset vidare till Corona, inte helt fel en tisdag.
Tre timmars sömn och sedan var det dax att masa sig upp och få cykelhjulen i rullning i riktning mot tandläkaren för en undersökning. Sömnigt, ja...
Går i egna tankar, tar ett hörn och frontalkrockar med en polis.
-Godmorgon, sade han och log. Trevligt med en liten morgonkram av konstapeln!
Väl inne hos tandläkaren konstaterar dom att tänderna sitter på rätt plats och att Karius och Baktus inte har flyttat in. Däremot hade jag sönder en tand i somras som dom ville snygga till. Ååå..inte ska man komma undan allt för lätt! Bara för samvetets skull köpte jag ett nytt paket tandtråd på vägen ut.
Införskaffar ett årskort till Nydalaspåret, så nu e he ju bara å åk!
Sedan får jag för mig att en längre cykeltur skulle sitta fint. Så jag tar med Milou i koppel och cyklar runt Nydalasjön. Jag kan inte rekommendera att lära en hund att springa i koppel bredvid en cykel dagen efter en fest, men denna dagen överlevde jag, hund och cykel.
tisdag, december 08, 2009
Snö i en stad utan snö
Regn, rusk och fortfarande 90 grader (i hörnet på mitt rum).
En tenta avklarad. En tenta klarad.
En hagelskur. Ett ösregn.
En kaffepaus.
Snö i en stad utan snö.
Ljus i en stad utan sol.
Ett under har inträffat. Mirakel har skett. Jag tror dagens tenta gick bra. Matematisk statistik, och hjärnan var på min sida idag. Små, näst intill obefintliga, elektriska impulser skickades runt mellan hjärncellerna i mitt huvud. Dessa resulterade i fina formler på det vita arket. Likt konst. Matte är ju skönhetens och konstens ämne (enligt en före detta mattelärare). På sätt och vis, ja. På sätt och vis en mur att ta sig över. Men visst, kinesiska muren är ju vacker, så varför inte?!
Då tentan väl var gjord gick jag och Milou på en liten after-tenta-walkabout i regnet. Tjäderkutter. 1 meddelande mottaget:
"Nydala konstsnöspår: 5,0 km skating och klassiskt preparerad. Spåret är ca 1800 m tur och retur."
Plöttsligt upphörde regndropparna att falla från himmelen. Istället sken solen som aldrig förr. Fåglarna började kvittra och snön gnistrade mot solens strålar.
Jag klev i en vattenpöl och skon blev blöt. Jag rätade upp paraplyet och fortsatte gå.
Kanske att det en dag slutar regna, i staden där det alltid regnar.
För det finns snö i en stad utan snö.
Onsdag ledig. Onsdag på Nydala. Även om regnet vräker ner, så kommer solen att skina!
Nu blir det bugg för fulla muggar, och sedan tentafest!
En tenta avklarad. En tenta klarad.
En hagelskur. Ett ösregn.
En kaffepaus.
Snö i en stad utan snö.
Ljus i en stad utan sol.
Ett under har inträffat. Mirakel har skett. Jag tror dagens tenta gick bra. Matematisk statistik, och hjärnan var på min sida idag. Små, näst intill obefintliga, elektriska impulser skickades runt mellan hjärncellerna i mitt huvud. Dessa resulterade i fina formler på det vita arket. Likt konst. Matte är ju skönhetens och konstens ämne (enligt en före detta mattelärare). På sätt och vis, ja. På sätt och vis en mur att ta sig över. Men visst, kinesiska muren är ju vacker, så varför inte?!
Då tentan väl var gjord gick jag och Milou på en liten after-tenta-walkabout i regnet. Tjäderkutter. 1 meddelande mottaget:
"Nydala konstsnöspår: 5,0 km skating och klassiskt preparerad. Spåret är ca 1800 m tur och retur."
Plöttsligt upphörde regndropparna att falla från himmelen. Istället sken solen som aldrig förr. Fåglarna började kvittra och snön gnistrade mot solens strålar.
Jag klev i en vattenpöl och skon blev blöt. Jag rätade upp paraplyet och fortsatte gå.
Kanske att det en dag slutar regna, i staden där det alltid regnar.
För det finns snö i en stad utan snö.
Onsdag ledig. Onsdag på Nydala. Även om regnet vräker ner, så kommer solen att skina!
Nu blir det bugg för fulla muggar, och sedan tentafest!
måndag, december 07, 2009
Förkasta nollhypotesen!
Högtalarna på max, basen så pass uppvriden att den får min hand att röra sig av ljudvågorna, pennan att rispas mot papperet och texten att flöda. Tal för tal arbetar jag mig framåt, jag närmar mig steg för steg. Ett svar. Ett nytt tal. Något klokare. Eller något mer förvirrad. En ny låt. En ny formel som ska användas. Lars Winnerbäck. Jag får liksom ingen ordning på det här. Skönt att veta att vi är två om det.
Behandlingen av de givna talen måste ske med respekt och försiktighet. Ett litet felsteg kan leda till total förödelse av svaret. Det är då man suckar djupt, kliar sig i huvudet, blänger mot miniräknaren och lyfter upp radergummit.
Igår kväll började jag se eldslukare utanför mitt fönster. Det var ett vackert skådespel. Oväntat, om inte annat. Tanken slog mig att denna eldslukare kanske var ett tecken på att jag höll på att bli utbränd. Beslutet att genast avbryta pågående studier lät inte vänta på sig. Jag såg det som akut. Att bli utbränd någon dag innan tentan kändes inte som ett alternativ.
St Nicolaus firades med blossaflaskan i ena handen, miniräknaren i andra. Tyvärr har jag ju bara två händer. Varav samtliga, enligt nyligen given information, var upptagna. Skriva fick jag därför göra med högerfoten (jag försökte mig på telepati, men det visade sig vara ett oeffektivt sätt att föra sina anteckningar på).
Av misstag hade jag råkat hänga lördagens använda strumpa på tork efter en blöt promenad, över sängkanten, och inte julstrumpan. Önskelistan hade jag glömt skiva ner på en lapp, men hade den i huvudet då jag somnade. Eftersom jag inte kom ihåg den på söndagsmorgonen så måste St Nicolaus ändå gjort ett besök på Mariehem. Han glömde dock det viktigaste, som jag vet stod överst "SNÖ".
Jag noterade oljud från övervåningen under lördagskvällen, vilket måste tyda på att jag har tomtar på loftet. Trevligt. Tanken gav mig lite mer julstämning.
Måndag, som med lite fantasi kan bli till en trevlig fredag.
Fredag. Ställer upp hypotesen, att om nollhypotesen stämmer, så finns det ingen skillnad mellan A (en riktig vinter) och B (årets vinter).
Testet utförs med Wilcoxons ranksummetest.
På signifikansnivån 0,05 visade det sig finnas en signifikant skillnad mellan A och B, dvs denna vinter skiljer sig från en vanlig vinter.
Jag blev då totalt deprimerad, och behövde en promenad. Promenaden, denna vinter (som vi vet skiljer sig från en vanlig vinter) gick till Nydala konstsnöspår.
Jag noterade att det förekom en riklig mängd bestående av vit, kall (lite pulvrig) massa på marken, som troligtvis har sprutats ut från rör längs marken. Den gjorde mig glad. En bild på en skidåkare. Inne i skon övergick denna massa till flytande form. Väl hemma googlade jag på insamlad information.
"vitt flytande spruta" -Men jag kunde förkasta resultatet.
"vitt pulver glädje" -Även detta resultat kunde förkastas.
"vitt kallt skidor" -Jag tolkade resultatet som snö
Behandlingen av de givna talen måste ske med respekt och försiktighet. Ett litet felsteg kan leda till total förödelse av svaret. Det är då man suckar djupt, kliar sig i huvudet, blänger mot miniräknaren och lyfter upp radergummit.
Igår kväll började jag se eldslukare utanför mitt fönster. Det var ett vackert skådespel. Oväntat, om inte annat. Tanken slog mig att denna eldslukare kanske var ett tecken på att jag höll på att bli utbränd. Beslutet att genast avbryta pågående studier lät inte vänta på sig. Jag såg det som akut. Att bli utbränd någon dag innan tentan kändes inte som ett alternativ.
St Nicolaus firades med blossaflaskan i ena handen, miniräknaren i andra. Tyvärr har jag ju bara två händer. Varav samtliga, enligt nyligen given information, var upptagna. Skriva fick jag därför göra med högerfoten (jag försökte mig på telepati, men det visade sig vara ett oeffektivt sätt att föra sina anteckningar på).
Av misstag hade jag råkat hänga lördagens använda strumpa på tork efter en blöt promenad, över sängkanten, och inte julstrumpan. Önskelistan hade jag glömt skiva ner på en lapp, men hade den i huvudet då jag somnade. Eftersom jag inte kom ihåg den på söndagsmorgonen så måste St Nicolaus ändå gjort ett besök på Mariehem. Han glömde dock det viktigaste, som jag vet stod överst "SNÖ".
Jag noterade oljud från övervåningen under lördagskvällen, vilket måste tyda på att jag har tomtar på loftet. Trevligt. Tanken gav mig lite mer julstämning.
Måndag, som med lite fantasi kan bli till en trevlig fredag.
Fredag. Ställer upp hypotesen, att om nollhypotesen stämmer, så finns det ingen skillnad mellan A (en riktig vinter) och B (årets vinter).
Testet utförs med Wilcoxons ranksummetest.
På signifikansnivån 0,05 visade det sig finnas en signifikant skillnad mellan A och B, dvs denna vinter skiljer sig från en vanlig vinter.
Jag blev då totalt deprimerad, och behövde en promenad. Promenaden, denna vinter (som vi vet skiljer sig från en vanlig vinter) gick till Nydala konstsnöspår.
Jag noterade att det förekom en riklig mängd bestående av vit, kall (lite pulvrig) massa på marken, som troligtvis har sprutats ut från rör längs marken. Den gjorde mig glad. En bild på en skidåkare. Inne i skon övergick denna massa till flytande form. Väl hemma googlade jag på insamlad information.
"vitt flytande spruta" -Men jag kunde förkasta resultatet.
"vitt pulver glädje" -Även detta resultat kunde förkastas.
"vitt kallt skidor" -Jag tolkade resultatet som snö
lördag, december 05, 2009
Standard Error, eller helt enkelt SEy=(s/√n)
Matte och åter regntunga skyar över Ume.
Träningsverk och för mycket kaffe.
Lördagskväll med matteboken, går igenom gamla tentor.
Idag var jag uppe tidigt för att plugga. Vaknar, stiger upp och inser att vaderna måste ha minskat med en decimeter. Inte duschade jag så varmt igår att dom krympte i tvätten? Jag stapplar ut med böjda ben i korridoren. Noterar havet av ballonger, ciderflaskor (med till stor del utspillt innehåll), cerpentiner och dylika rester från de 40 (?) personer som var här igår och inte pluggade matte.
Cyklade ner på stan och fikade med mamma och min kära syster. Jag har ett linne på mig och sträcker lite på armarna. Så föll vi in på samtalsämnet "mina biceps". Trevligt, tja. Jag vet inte...
Går in på stadsbiblioteket och letar rätt på lite ljudböcker, som ska få sysselsätta mina öron på springrundor. Stadsbibliotekarien kollar på mig, ler lite och utbrister "men, du har gått och blivit en vuxen tjej du!". Jepp, och det till ära så fick jag ett svart lånekort istället för mitt röda. Man tackar!
Cyklade hem på en av herr Gud nyisad gångbana. Cykeln hade nog vårkänslor av allt regn, för den var helvild och for lite var den ville. Jag lyckades dock hålla mig kvar i sadeln under hela ritten på min springare innan jag ställde in den i stallet på Mariehem.
Nu pluggas det som sagt var matte. Igen.
Skrev ett SMS till min kära far "Pappa, jag tror att jag har hittat en användbar hjärncell! Om jag har lite tur så..." Tjäderspelet går igång. 1 meddelande mottaget. Pappa: "Trodde du ja..."
Vad har jag nu hittat för bra hjärncell? Jo, jag har kommit på en fenomenalt sätt att lösa talen på de gamla tentorna. Minst sagt fiffigt! Man går bakifrån. Börjar i facit och letar reda på svaret. Sedan skriver man ner svaret i anteckningsblocket och sist av allt kollar man upp vad frågan egentligen var (går man sedan tillbaks till facit för att rätta, så är det ju alltid rätt!). Lite roligt, nästan som jeopardy! Åh, värsta lekledaren jag blev på denna festen. Nu ska jag åter ta del av det roliga, med Melissa Horn i högtalarna går jag vidare mot nästa tal, eller nästa svar var det ju. Frågan tar jag senare.
Träningsverk och för mycket kaffe.
Lördagskväll med matteboken, går igenom gamla tentor.
Idag var jag uppe tidigt för att plugga. Vaknar, stiger upp och inser att vaderna måste ha minskat med en decimeter. Inte duschade jag så varmt igår att dom krympte i tvätten? Jag stapplar ut med böjda ben i korridoren. Noterar havet av ballonger, ciderflaskor (med till stor del utspillt innehåll), cerpentiner och dylika rester från de 40 (?) personer som var här igår och inte pluggade matte.
Cyklade ner på stan och fikade med mamma och min kära syster. Jag har ett linne på mig och sträcker lite på armarna. Så föll vi in på samtalsämnet "mina biceps". Trevligt, tja. Jag vet inte...
Går in på stadsbiblioteket och letar rätt på lite ljudböcker, som ska få sysselsätta mina öron på springrundor. Stadsbibliotekarien kollar på mig, ler lite och utbrister "men, du har gått och blivit en vuxen tjej du!". Jepp, och det till ära så fick jag ett svart lånekort istället för mitt röda. Man tackar!
Cyklade hem på en av herr Gud nyisad gångbana. Cykeln hade nog vårkänslor av allt regn, för den var helvild och for lite var den ville. Jag lyckades dock hålla mig kvar i sadeln under hela ritten på min springare innan jag ställde in den i stallet på Mariehem.
Nu pluggas det som sagt var matte. Igen.
Skrev ett SMS till min kära far "Pappa, jag tror att jag har hittat en användbar hjärncell! Om jag har lite tur så..." Tjäderspelet går igång. 1 meddelande mottaget. Pappa: "Trodde du ja..."
Vad har jag nu hittat för bra hjärncell? Jo, jag har kommit på en fenomenalt sätt att lösa talen på de gamla tentorna. Minst sagt fiffigt! Man går bakifrån. Börjar i facit och letar reda på svaret. Sedan skriver man ner svaret i anteckningsblocket och sist av allt kollar man upp vad frågan egentligen var (går man sedan tillbaks till facit för att rätta, så är det ju alltid rätt!). Lite roligt, nästan som jeopardy! Åh, värsta lekledaren jag blev på denna festen. Nu ska jag åter ta del av det roliga, med Melissa Horn i högtalarna går jag vidare mot nästa tal, eller nästa svar var det ju. Frågan tar jag senare.
(Observera att det finns en viss ironi i mitt resonemang...)
fredag, december 04, 2009
Minusgrader i flera dagar, underbart! Nu saknas bara lite snö. Skidorna står vid dörren och väntar på att få användas. Ljudet från stavtag och knarrande snö. Lamporna på Nydala en sen och mörk kväll får avsluta en dag i skolan.Fantastiskt att jag upplever ett så stort stort lugn på skidspåret, då det egentligen är allt annat än lugn. Svett, mjölksyra och blodsmak i munnen. Men ändå, stämningen med mina skidor är obetalbar!
Minusgrader kan också göra en kall, speciellt om tår och fingrar. Elsa upptäckte dock en brödrosts många funktioner. Med en lite toasted lukt, och en lite tokig look, blir så de små fingrarna åter varma.
Trevlig helg på er, låt brödrostarna gå varma!
onsdag, december 02, 2009
Otroligt vad statistik kan suga motivationen ur en! Äntligen lite matteräkning, var min inställning till denna kurs. Vad utmanande och roligt!
Föreläsningarna går bra, läraren är duktig, pedagogisk och rätt så rolig ibland. På en timma hinner han gå igenom uträkningen på ett (!) tal. Efter microkö och lunch, då man borde vara laddad av ny engergi är det så dax att slussas ut i statestikskogens kryptiska djungel, full av tabellsamlings-träsk och mystiska, kryptiska formler. Likt en oläsbar karta med en massa undantag och konstiga definitioner. Dessutom med en kompass som ständigt pendlar mellan att peka mot IKSU, datorn eller till samvarorummet i korridoren.
Det är som att spåra. Du ska hitta ett vilt, observerar ett spår och lista ut vad för spår det är vi har hittat (och i dåligt underlag kan detta vara svårt!). Försiktigt smyga sig fram, och då tänka på vindriktning, terräng osv. Sedan kommer man fram till viltet och skjuta ett skott. Viltet i fråga är dock mycket svårskjutet, då det retandes dansar tango, varför skottet ofta hamnar långt ifrån målet.
Okej, skillnaden är väl att matematisk statistik kanske inte är lika spännande...
Idag blev det faktiskt lite plugg i Åteln, innan jag gick på en föreläsning om björnkontakt med människor. Det var intressant, men inte så förvånande.
Björnen är rädd för människor, och undviker kontakt. En skadeskjuten björn är inte glad, varför majoriteten av björnskador är mot jägare.
Härnäst pekar kompassnålen mot IKSU, och sedan samvarorummet o korridoren.
I morse läste jag om en ny undersökning, där man kommit fram till att personer med bättre kondition har också högre IQ, därför så är det inte helt dumt tänkt att gå till IKSU, då jag borde ha tentaångest! (haha, observera ironin! Så lågt IQ har jag inte att jag tror att jag enbart kan träna och inte plugga...behövde bara påpeka detta...)
Föreläsningarna går bra, läraren är duktig, pedagogisk och rätt så rolig ibland. På en timma hinner han gå igenom uträkningen på ett (!) tal. Efter microkö och lunch, då man borde vara laddad av ny engergi är det så dax att slussas ut i statestikskogens kryptiska djungel, full av tabellsamlings-träsk och mystiska, kryptiska formler. Likt en oläsbar karta med en massa undantag och konstiga definitioner. Dessutom med en kompass som ständigt pendlar mellan att peka mot IKSU, datorn eller till samvarorummet i korridoren.
Det är som att spåra. Du ska hitta ett vilt, observerar ett spår och lista ut vad för spår det är vi har hittat (och i dåligt underlag kan detta vara svårt!). Försiktigt smyga sig fram, och då tänka på vindriktning, terräng osv. Sedan kommer man fram till viltet och skjuta ett skott. Viltet i fråga är dock mycket svårskjutet, då det retandes dansar tango, varför skottet ofta hamnar långt ifrån målet.
Okej, skillnaden är väl att matematisk statistik kanske inte är lika spännande...
Idag blev det faktiskt lite plugg i Åteln, innan jag gick på en föreläsning om björnkontakt med människor. Det var intressant, men inte så förvånande.
Björnen är rädd för människor, och undviker kontakt. En skadeskjuten björn är inte glad, varför majoriteten av björnskador är mot jägare.
Härnäst pekar kompassnålen mot IKSU, och sedan samvarorummet o korridoren.
I morse läste jag om en ny undersökning, där man kommit fram till att personer med bättre kondition har också högre IQ, därför så är det inte helt dumt tänkt att gå till IKSU, då jag borde ha tentaångest! (haha, observera ironin! Så lågt IQ har jag inte att jag tror att jag enbart kan träna och inte plugga...behövde bara påpeka detta...)
söndag, november 29, 2009
En underbar första-adventshelg i Ammarnäs
Sådär, då är jag åter tillbaks i Ume efter ännu en underbar helg i Ammarnäs. För ovanlighetens skull regnar det inte i denna stad. I fredags åkte jag ett par mil skidor, fristil såklart. Underbart!
I lördags gick vi upp för näsberget och såg på den underbara utsikten. Temperaturen sjönk från nollan ner till -10 grader. På kvällen bakade vi lussekatter och pepparkakor och gick på en fin kvällspromenad i strålande månsken. Jag åkte skrana ner för potatisbacken, det gick undan!
På söndagen var det kalt -20 grader vid stugan, och ännu kallare på toppen av slalombacken. Jag pluggar en del matte, sedan tar jag och Elsa slalomskidorna och åker of-pist ner för Näsberget i finaste pudersnö.
onsdag, november 25, 2009
matematiskt halleluja moment
Matte är som konst, som en fantastisk storartad och genomtänkt religion. Som ett helvette som etsar sig fast i huvudet. Som ett olösligt tal i en tjock bok med alldeles för lite färgbilder.
"Det finns lögner, förbannade lögner. Och så finns det statistik."
Kloka ord från en klok lärare.
Eftersom det finns mycket kul på denna jord att göra, alldeles för mycket för att sitta och plugga så mycket som man egentligen borde, så har jag av någon anledning inte riktigt räknat de uppgifter som varit tänkt. Ja, egentligen inte så mycket uppgifter alls faktiskt.
Så, i veckan har jag tagit tag i det hela och grottat ner mig i denna värd som "statistics for the life sciences" gömmer mellan sina hårda pärmar. En 724 sidor tjock bok med bibeltunna sidor, som författaren piffat till med lite ljusblå rutor. Festligt.
Statistik och sannolikhet.
Sannolikheten att jag skulle kugga på denna tenta ökade proportionerligt med att jag inte pluggade. I och för sig minskade sannolikheten att jag skulle bli utbränd omvänt proportionerligt med denna sannolikhet. I nuläget är det dock så att den sistnämnda sannolikheten är relativt liten. Näst intill obefintlig, eller i vilket fall så går den mot noll.
Vad statistiken visar är att de elever som pluggar till tentan i tid, klarar också tentan i större utsträckning. Jag kunde ju i och för sig hoppas på ett typ II-fel vid tentarättningen, dvs. att läraren skulle av misstag godkänner en underkänd tenta. Sannolikheten för denna misstänker jag vara mycket liten, även om den statistiskt sett från förra kursen visade sig vara hög (där skedde ett flertal fall av typ I- fel, dvs att godkända elever av misstag blev underkända).
Sannolikheten att jag kommer ha stor nytta av denna kurs i mitt framtida yrkesliv är mycket stor, näst intill 1. Slutsatsen från min uträkning är således att jag bör börja studera lite mer effektivt.
Pust. Inte lätt. Inte ens möjligt att lösa en uppgift på egen hand. Totalt körd!
Pust. Traggla, traggla, traggla. Samma uppgift, en kopp kaffe. Pust. Tom kopp. Springtur. Samma uppgift. Pust. Suddar ut och börjar om. Pust. Frågar om hjälp imorgon. Suck! Tar kväll.
Tanken var god. Talet var svårt. En ekvation som inte går ihop.
Idag började det på samma sätt. "Pust. Inte lätt. Inte ens möjligt att lösa en uppgift på egen hand. Totalt körd! Pust. Traggla, traggla, traggla.Samma uppgift, en kopp kaffe. Pust. Tom kopp. (hoppar över springturen eftersom det ösregnar och jag har redan tränat en gång denna dag). Samma uppgift..."--plöttsligt-- elen svajar till, lamporna blinkar, musiken på spotify går under några sekunder i slow motion, lågan till ljuset fladdrar till och slocknar, jorden skakar till.* Handen börjar så röra sig. Suddar ut kluddret och så börjar pennan röra sig och skapa ett underbart konstverk. En sådan skönhet. Uträkningen till uppgift 5:16a börjar gå mot ett svar. Jag sitter helt stum och ser på.
Plötsligt sprätter något till och spåret från pennans rörelse försvinner. Stiftet hade gått av. Trycker ut lite mer stift och handen börjar röra sig igen. Snart kommer jag till de fina bokstäverna SVAR: Pr(2900 < y < 3100) = 0,6680
Inte nog med det, jag hade förstått vad jag gjorde! Stolt. Jag hade..ja, jag hade skrivit. Massor av kludd, som visade sig vara rätt. En skönhet. Sedan löste uppgifterna sig själva. Jag hade upplevt ett "matematiskt halleluja moment". 23:02 denna onsdagskväll.
Känslan av att förstå en ny formel, som från en början tycktes vara omöjlig, kan te sig vara liten för värden. Men oj, vilken underbar känsla. Den känslan som gör att matte är så otroligt kul!
"Det finns lögner, förbannade lögner. Och så finns det statistik."
Kloka ord från en klok lärare.
Eftersom det finns mycket kul på denna jord att göra, alldeles för mycket för att sitta och plugga så mycket som man egentligen borde, så har jag av någon anledning inte riktigt räknat de uppgifter som varit tänkt. Ja, egentligen inte så mycket uppgifter alls faktiskt.
Så, i veckan har jag tagit tag i det hela och grottat ner mig i denna värd som "statistics for the life sciences" gömmer mellan sina hårda pärmar. En 724 sidor tjock bok med bibeltunna sidor, som författaren piffat till med lite ljusblå rutor. Festligt.
Statistik och sannolikhet.
Sannolikheten att jag skulle kugga på denna tenta ökade proportionerligt med att jag inte pluggade. I och för sig minskade sannolikheten att jag skulle bli utbränd omvänt proportionerligt med denna sannolikhet. I nuläget är det dock så att den sistnämnda sannolikheten är relativt liten. Näst intill obefintlig, eller i vilket fall så går den mot noll.
Vad statistiken visar är att de elever som pluggar till tentan i tid, klarar också tentan i större utsträckning. Jag kunde ju i och för sig hoppas på ett typ II-fel vid tentarättningen, dvs. att läraren skulle av misstag godkänner en underkänd tenta. Sannolikheten för denna misstänker jag vara mycket liten, även om den statistiskt sett från förra kursen visade sig vara hög (där skedde ett flertal fall av typ I- fel, dvs att godkända elever av misstag blev underkända).
Sannolikheten att jag kommer ha stor nytta av denna kurs i mitt framtida yrkesliv är mycket stor, näst intill 1. Slutsatsen från min uträkning är således att jag bör börja studera lite mer effektivt.
Pust. Inte lätt. Inte ens möjligt att lösa en uppgift på egen hand. Totalt körd!
Pust. Traggla, traggla, traggla. Samma uppgift, en kopp kaffe. Pust. Tom kopp. Springtur. Samma uppgift. Pust. Suddar ut och börjar om. Pust. Frågar om hjälp imorgon. Suck! Tar kväll.
Tanken var god. Talet var svårt. En ekvation som inte går ihop.
Idag började det på samma sätt. "Pust. Inte lätt. Inte ens möjligt att lösa en uppgift på egen hand. Totalt körd! Pust. Traggla, traggla, traggla.Samma uppgift, en kopp kaffe. Pust. Tom kopp. (hoppar över springturen eftersom det ösregnar och jag har redan tränat en gång denna dag). Samma uppgift..."--plöttsligt-- elen svajar till, lamporna blinkar, musiken på spotify går under några sekunder i slow motion, lågan till ljuset fladdrar till och slocknar, jorden skakar till.* Handen börjar så röra sig. Suddar ut kluddret och så börjar pennan röra sig och skapa ett underbart konstverk. En sådan skönhet. Uträkningen till uppgift 5:16a börjar gå mot ett svar. Jag sitter helt stum och ser på.
Plötsligt sprätter något till och spåret från pennans rörelse försvinner. Stiftet hade gått av. Trycker ut lite mer stift och handen börjar röra sig igen. Snart kommer jag till de fina bokstäverna SVAR: Pr(2900 < y < 3100) = 0,6680
Inte nog med det, jag hade förstått vad jag gjorde! Stolt. Jag hade..ja, jag hade skrivit. Massor av kludd, som visade sig vara rätt. En skönhet. Sedan löste uppgifterna sig själva. Jag hade upplevt ett "matematiskt halleluja moment". 23:02 denna onsdagskväll.
Känslan av att förstå en ny formel, som från en början tycktes vara omöjlig, kan te sig vara liten för värden. Men oj, vilken underbar känsla. Den känslan som gör att matte är så otroligt kul!
* Kan ha varit en liten lätt överdrift där..
tisdag, november 24, 2009
måndag, november 02, 2009
Topp fem vackraste dagarna i mitt liv
Björkfjället 31 oktober 09.
Vaknar på morgonen. Ammarnäs by är inbäddad av tjocka moln. Tar bilen upp på fjället ovan molnen där himmelen alltid är klarblå. Se och njut. (bilderna hamnade visst i omvänd ordning)
Pärleporten?
"dimbåge, vit regnbåge, vitaktig cirkelbåge med radien 37°–41° kring solens motpunkt. Den bildas vid dimma som består av vattendroppar som belyses av solen eller månen. Dimbågen uppkommer på likartat sätt som regnbågen, men i detta fall med mindre droppar. T.ex. kan man observera en dimbåge från ett flygplan som en vitaktig ring med skuggan av planet i mitten."
källa: http://www.ne.se/dimb%C3%A5ge
Sämre start på dagen kan man ha...
Vaknar på morgonen. Ammarnäs by är inbäddad av tjocka moln. Tar bilen upp på fjället ovan molnen där himmelen alltid är klarblå. Se och njut. (bilderna hamnade visst i omvänd ordning)
Pärleporten?"dimbåge, vit regnbåge, vitaktig cirkelbåge med radien 37°–41° kring solens motpunkt. Den bildas vid dimma som består av vattendroppar som belyses av solen eller månen. Dimbågen uppkommer på likartat sätt som regnbågen, men i detta fall med mindre droppar. T.ex. kan man observera en dimbåge från ett flygplan som en vitaktig ring med skuggan av planet i mitten."
källa: http://www.ne.se/dimb%C3%A5ge
Sämre start på dagen kan man ha...
söndag, oktober 25, 2009
En samling jakthistorier...
Tjädern som David, Pålsson och jag lyckades ta då vi gick i drevet. Den sjukaste jakthistorian. Jag gick rakt på en tupp, som inte kunde flyga och hade svårt att gå. David plockade upp den och Pålsson beslöt att avliva den. Skadad på både en vinge och bröst.
Smakade dock ljuvligt tillsammans med potatis, svampsås, rödvin och trevligt sällskap.
Smakade dock ljuvligt tillsammans med potatis, svampsås, rödvin och trevligt sällskap.
Älgkalven jag sköt för några veckor sedan.torsdag, oktober 22, 2009
Vad hände egentligen vis det skott som jag avlossade den 10/10. En älgkalv föll, men vad mer?! Efter det har jag som blivit besatt av jakt. Dömmer om jakt, jagar på all min lediga tid, pratar nästan enbart om jakt och läser nästan enbart om jakt. På två veckor (med skolgång) har jag lyckats jaga eller varit på skjutbanan totalt 8 dagar. Till och med springskorna har fått vila i två veckor, och då har det gått långt! Igår var jag dock ute på en mycket efterlängtad tur vid Nydalasjön. Spegelblank reflekterade den ljuset från staden. Vacker dygnet om!
I helgen åkte ett glatt gäng jaktsugna SLU:are ner till Uppsala och Forsmark för att jaga älg, vildsvin och rådjur. Första dagen ösregnade det. Jag såg en hare och en av hundförarna bommade på ett rådjur. Andra dagen hörde en av hundförarna en älg som kastade sig i sjön och simmade till grannlaget. Några rådjur drevs i några få minuter av hundarna inne i såten. Jag såg en morkulla. Nja, jaktmässigt var det rätt så händelselöst. Men på lördagskvällen hade vi riktigt trevligt, gjorde riktigt god middag (fin bit från min älgkalv, hasselbackare, svampsås och vitlöksbröd) och drack gott vin. Trotts att bössan fick vila så var det en mycket trevlig resa, kul bara att komma iväg från Ume ett tag.
På måndagen var jag ute igen, denna gång i Rönnäs. Kristoffer från klassen har fått låna en hund att jaga med. Korsning mellan stövare och jämte, om jag inte minns fel. Tre år och första jaktdagen. Söket var bra, lite kort, men för att vara första gången så kan man verkligen inte klaga. En rött, blinkande halsband gör det lätt att se henne. Snart hör vi skall och gör oss beredda. Skallen går dock längre bort och tystnar snart. Vi söker och söker, men hunden är borta. Tillslut klättrar vi upp i var sitt torn och väntar. Det mörknar och börjar snöa. Vi beslutar att börja leta oss tillbaks till bilen. Längs vägen ser vi snart, två meter upp på sidan, ett rött blinkande ljus. Vi ropar, men det rör sig inte. Vad i hela friden är det för något?! Då vi kommer närmare ser vi, hunden har klättrar upp i ett pass och sitter där så nöjd och väntar. Oj, vilket gott skratt vi fick oss!
Kristoffer berättade för ägaren, och fick förklarat att hunden brukade följa med en fågelskådare upp i torn, och har därmed lärt sig klättra i stegar...
I helgen åkte ett glatt gäng jaktsugna SLU:are ner till Uppsala och Forsmark för att jaga älg, vildsvin och rådjur. Första dagen ösregnade det. Jag såg en hare och en av hundförarna bommade på ett rådjur. Andra dagen hörde en av hundförarna en älg som kastade sig i sjön och simmade till grannlaget. Några rådjur drevs i några få minuter av hundarna inne i såten. Jag såg en morkulla. Nja, jaktmässigt var det rätt så händelselöst. Men på lördagskvällen hade vi riktigt trevligt, gjorde riktigt god middag (fin bit från min älgkalv, hasselbackare, svampsås och vitlöksbröd) och drack gott vin. Trotts att bössan fick vila så var det en mycket trevlig resa, kul bara att komma iväg från Ume ett tag.
På måndagen var jag ute igen, denna gång i Rönnäs. Kristoffer från klassen har fått låna en hund att jaga med. Korsning mellan stövare och jämte, om jag inte minns fel. Tre år och första jaktdagen. Söket var bra, lite kort, men för att vara första gången så kan man verkligen inte klaga. En rött, blinkande halsband gör det lätt att se henne. Snart hör vi skall och gör oss beredda. Skallen går dock längre bort och tystnar snart. Vi söker och söker, men hunden är borta. Tillslut klättrar vi upp i var sitt torn och väntar. Det mörknar och börjar snöa. Vi beslutar att börja leta oss tillbaks till bilen. Längs vägen ser vi snart, två meter upp på sidan, ett rött blinkande ljus. Vi ropar, men det rör sig inte. Vad i hela friden är det för något?! Då vi kommer närmare ser vi, hunden har klättrar upp i ett pass och sitter där så nöjd och väntar. Oj, vilket gott skratt vi fick oss!
Kristoffer berättade för ägaren, och fick förklarat att hunden brukade följa med en fågelskådare upp i torn, och har därmed lärt sig klättra i stegar...
söndag, oktober 11, 2009
Första älgen!
Från och med i går kan jag kalla mig älgjägare, med rätt.
Jag passar Magnus Furenbratts två laikor under helgen, och bestämde mig för att hänga med SLUs jaktlag till Rönnäs på lördagen. Hundarna får följa med och jag får låna en gps-pejl att sätta på hunden med störst utsök. Nu ska det sägas att mina erfarenheter från hundförare inte är allt för stora. Hittills har jag bara suttit på pass och kollat på hackspettar och en och annan tjäder som passerat. Inte allt för livat och träsmak i baken. Inte allt för roligt i längden, om jag ska vara riktigt ärlig. En gång tidigare har jag följt med Jonas Hamner från klassen med hans hund i skogen. Då hände det inte allt för mycket. Ståndskall på en ekorre. Men på youtube har jag ju sett hur man gör. Typ smyger försiktigt sig på djuret, i så bra vindriktning som möjligt (ej vinden i ryggen) och så skjuter man älgen, och ingen hund.
På morgonen gick jag med Carl Kling och hundarna. Efter lunch blir jag frågad om jag har lust att gå själv, så fick vi en passkytt till. Idag var vi bara ca 10 jägare. Visst! Morgonen hade varit stendöd, utan några spår alls. Trevligt att knata i skogen några timmar, tänkte jag.
Hundarna släpps och söket börjar. Det kryllar av älgspår på området. Ko och minst kalv, konstaterar jag. Ser någon tjäder flyga förbi. En av hundarna, Leo, sticker plötsligt iväg långt fram, och försvinner ner mot sjön som är på min östra sida. Jag får meddelande på gps:en att jag tappat kommunikationen med hunden. Skit! Ståndskallet går igång. Pulsen ökar! Jag smyger mig fram kilometern rätt så fort, men ändå försiktigt. Sista biten tar jag det mycket lugnt, tittar så ut genom skogskanten och ser en älgkalv ute i sjökanten. Djup myrmark och endast huvudet sticker upp. Hundarna är runtomkring älgstackaren, som förtvivlat försöker komma upp. Jag osäkrar vapnet, och känner lugnet. Älgen häver sig så upp en bit med frambenen och jag visslar på hundarna, som lydigt lämnar plats. Pang. Ett skott rakt in i hjärtat. Några sekunder senare är kalven död. Jag hade just skjutit min första älg. Första gången som jag egentligen går som hundförare. Carl Kling sköt en ko och en kalv några minuter senare.
Bärjningen av min kalv var inte helt problemfri, eftersom den låg 40 meter ut i djupmyran. Men många som kunde hjälpa till gjorde arbetet lätt. Vi samlade störar och byggde en bro ut till älgen, som knöts fast och drogs in. En älg man kommer minnas!
Tja, dagens enda tjej på jakten får för sig att hon ska vara hundförare, trots ringa kunskaper. De kompenserades nog av duktiga hundar, som visste vad som skulle göras. Tack Ella och Leo!
Nyss invald som en av fyra från klassen att vara med i JVFs styrelse.
Dessutom klassens första älgskytt med SLUs JVF.
Behöver jag skriva hur glad jag var igår!?
Det hela firades med att ett gäng från klassen som varit med under dagen gick ut och tog en öl och käkade pizza, mycket hungriga efter att inte ha ätit på nio timmar och varit igång hela tiden. Och självklart så blev det en whisky på det! Dagen var så fulländad.
Jag passar Magnus Furenbratts två laikor under helgen, och bestämde mig för att hänga med SLUs jaktlag till Rönnäs på lördagen. Hundarna får följa med och jag får låna en gps-pejl att sätta på hunden med störst utsök. Nu ska det sägas att mina erfarenheter från hundförare inte är allt för stora. Hittills har jag bara suttit på pass och kollat på hackspettar och en och annan tjäder som passerat. Inte allt för livat och träsmak i baken. Inte allt för roligt i längden, om jag ska vara riktigt ärlig. En gång tidigare har jag följt med Jonas Hamner från klassen med hans hund i skogen. Då hände det inte allt för mycket. Ståndskall på en ekorre. Men på youtube har jag ju sett hur man gör. Typ smyger försiktigt sig på djuret, i så bra vindriktning som möjligt (ej vinden i ryggen) och så skjuter man älgen, och ingen hund.
På morgonen gick jag med Carl Kling och hundarna. Efter lunch blir jag frågad om jag har lust att gå själv, så fick vi en passkytt till. Idag var vi bara ca 10 jägare. Visst! Morgonen hade varit stendöd, utan några spår alls. Trevligt att knata i skogen några timmar, tänkte jag.
Hundarna släpps och söket börjar. Det kryllar av älgspår på området. Ko och minst kalv, konstaterar jag. Ser någon tjäder flyga förbi. En av hundarna, Leo, sticker plötsligt iväg långt fram, och försvinner ner mot sjön som är på min östra sida. Jag får meddelande på gps:en att jag tappat kommunikationen med hunden. Skit! Ståndskallet går igång. Pulsen ökar! Jag smyger mig fram kilometern rätt så fort, men ändå försiktigt. Sista biten tar jag det mycket lugnt, tittar så ut genom skogskanten och ser en älgkalv ute i sjökanten. Djup myrmark och endast huvudet sticker upp. Hundarna är runtomkring älgstackaren, som förtvivlat försöker komma upp. Jag osäkrar vapnet, och känner lugnet. Älgen häver sig så upp en bit med frambenen och jag visslar på hundarna, som lydigt lämnar plats. Pang. Ett skott rakt in i hjärtat. Några sekunder senare är kalven död. Jag hade just skjutit min första älg. Första gången som jag egentligen går som hundförare. Carl Kling sköt en ko och en kalv några minuter senare.
Bärjningen av min kalv var inte helt problemfri, eftersom den låg 40 meter ut i djupmyran. Men många som kunde hjälpa till gjorde arbetet lätt. Vi samlade störar och byggde en bro ut till älgen, som knöts fast och drogs in. En älg man kommer minnas!
Tja, dagens enda tjej på jakten får för sig att hon ska vara hundförare, trots ringa kunskaper. De kompenserades nog av duktiga hundar, som visste vad som skulle göras. Tack Ella och Leo!
Nyss invald som en av fyra från klassen att vara med i JVFs styrelse.
Dessutom klassens första älgskytt med SLUs JVF.
Behöver jag skriva hur glad jag var igår!?
Det hela firades med att ett gäng från klassen som varit med under dagen gick ut och tog en öl och käkade pizza, mycket hungriga efter att inte ha ätit på nio timmar och varit igång hela tiden. Och självklart så blev det en whisky på det! Dagen var så fulländad.
torsdag, oktober 01, 2009
Med ena fingret i hjulet
Igår tillbringade jag några timmar på akuten. Suck. Pluggade massor inför dagens tenta och var rätt så trött. Bestämde mig för att ta några minuters paus och tvätta och olja kedja och nav till cykeln ute i solskenet. Jag pysslar på och blir riktigt svart och lortig om händerna. Så ska jag smörja framnavet, och i andra tankar sätter jag hjulet på snurr och sätter dit fingret för att hjälpa till med att få ut oljan. Tjoff, så rycks fingret in och snittas. Toppen på pekfingret, någon cm ner och riktigt djupt. Benet var som tur var fortfarande helt. Tokigt, tokigt, så det kan gå. Första tanken var att det inte var så mycket att bry sig om, sedan kollar jag lite närmre och inser att det kanske var mer än en liten rispa. Jag springer upp i korridoren och får hjälp att stoppa blodet som rann längs hela armen, fingrar har ju en förmåga att blöda riktigt mycket! Med handen i luften cyklar jag till akuten. Läkaren ser min hand och säger "ajdå, det där gör ganska ont va?" Jakande svar och så får jag bedövning, vilket ju var en rolig upplevelse! Efterlängtad om inte annat. Dom tvättar så rent som går och syr fast toppen med fem stygn. Jag får också en stelkrampsspruta eftersom det var rätt så lortigt. Med bedövning var det ju bara kul, såg tokigt ut och läkaren tyckte nog jag var lite tokig som var så pass glad. "jasså, du är en sån som skrattar då du råkar göra illa dig". Men är man så klantig, vad annat kan man göra!?
Min första fråga (eftersom det gällde höger pekfinger) var huruvida jag skulle kunna jaga med avtryckarfinger i paket. Som tur var får jag ta bort stygnen dagen innan älgjakten drar igång på nytt. Största problemet nu är, förutom dagligt arbete som dusch, diskning osv., att jag ska skriva kurstentan på måndag. Bra, namnsdagen firas med prov och 20-årsdagen likaså. Dubbel fest på kvällen, med andra ord!
Dessutom lite extra lyx, pappa kom förbi med gravad lax, färsk pasta, massor av grönt från växthuset, öl och alvedon. Han lagade mat och diskade samt hade med sig slagborren, så jag fick äntligen upp lampa, anslagstavla och spegel på betongväggen.
Nu ska jag ut på en efterprovet-springtur runt Nydalasjön. Otroligt vackert en solig höstdag! Svett i såret blir extra kul.
Min första fråga (eftersom det gällde höger pekfinger) var huruvida jag skulle kunna jaga med avtryckarfinger i paket. Som tur var får jag ta bort stygnen dagen innan älgjakten drar igång på nytt. Största problemet nu är, förutom dagligt arbete som dusch, diskning osv., att jag ska skriva kurstentan på måndag. Bra, namnsdagen firas med prov och 20-årsdagen likaså. Dubbel fest på kvällen, med andra ord!
Dessutom lite extra lyx, pappa kom förbi med gravad lax, färsk pasta, massor av grönt från växthuset, öl och alvedon. Han lagade mat och diskade samt hade med sig slagborren, så jag fick äntligen upp lampa, anslagstavla och spegel på betongväggen.
Nu ska jag ut på en efterprovet-springtur runt Nydalasjön. Otroligt vackert en solig höstdag! Svett i såret blir extra kul.
tisdag, september 29, 2009
Hoppsan, här händer det grejer. Kanske inte så mycket på bloggen, men i mitt liv. Just nu pluggar jag så mycket jag hinner (en och annan fest- och jaktdag hinns såklart med).
På måndag firar jag min 20-årsdag med att skriva första tentan på universitet, festligt festligt!
Kanske kommer det in ett nytt blogginlägg efter det!
På måndag firar jag min 20-årsdag med att skriva första tentan på universitet, festligt festligt!
Kanske kommer det in ett nytt blogginlägg efter det!
lördag, augusti 08, 2009
Sommar i Ammarnäs. Nej, det kan helt enkelt inte bli bättre.Flugfiske, bad, spring- och cykelturer hela dagarna. Fick faktiskt nio jättefina flugor av en fransman häromdagen. Tackar man för!
Fredagskvällen tillbringade vi på bastuflotten i Tjulån. Fullmånen speglade sig fint i det stilla vattnet. Bastun värmde mellan baden och vi hade det riktigt trevligt.
Förresten så blev jag ju lite nyfiken på vem det kan vara...Simon, har du facebook?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)