Rennäringsdag

Läkarstudenten ska precis till att sticka in nålen
-Förresten, är du rädd för sprutor?
-Nej, svarar jag lugnt.
-Bra, för det är då jag! Fast, eh.. det kanske inte var så lugnande att höra..


Well, rätt så smärtfritt fick jag så vaccinationsspruta nr 2 av 5 på min rabieskur. Sedan kändes armen mest som en ömmande, svullen grej resten av dagen. Aoootj. Bamseplåster!!


För första gången på tre år har vi fått lära oss lite om rennäring. Hela dagen har vi haft föreläsningar om hur det juridiska ser ut, om vad en same och vad en sameby är, hur rennäringsåret ser ut och så lite från skogsstyrelsen om skogsvårdslagen. Dagen sköttes mycket bra enligt min mening. Allt var givetvis på en mycket grundläggande nivå, men det var ändå kul att höra. Känns riktigt skönt att känna att jag lärt mig massor  utöver den ordinare skolan! Det enda jag egentligen saknar med skolans tanke att ha en sådan här dag, är att själva känslan inte kan spridas och det är nog den som verkligen får en att ge respekt. Visst kan man läsa om rennäring i böcker och bli proffs på hur teorin fungerar, men denna näring går inte att ta till sig på samma sätt om man själv inte kommer ut och får vara med i själva arbetet. En skog kan man sköta i princip genom att mäta, följa lite tabeller, knappra lite på räknaren och skriva in rätt datum i kalendern och sedan har du pengarna. En renhjord kräver otroligt mycket känsla och kunskap om djuret. Men det är ju ungefär som att enbart läsa om hur det går till att segla och trimma segel och sedan påstå att man är jätteduktig på att segla (fastän man själv aldrig ens suttit i en båt), jämfört med att själv kunna segla exemplariskt. Man får ingen förståelse för segling förrän man själv provat det.

Många Svenssons idag har svårt att sätta sig in i hur renägare resonerar.
Avunsjuka, oförståelse, okunskap och djupt rotade fördommar.
Fiskerätt och jakträtt uppe till fjälls får väll många att dra till den sura minen. Men vad folk inte tänker på är att själva jakten inte bara bedrivs för att det är roligt att gå ut och skjuta lite älg (som hobbyjägare resonerar). Älgköttet ger också en inkomst, som är en del av det man som renägare ska leva på. Lite mer en del av yrket istället för en hobby. Att slotten nere i Skåne får ha massor av mark som dom blev sjänkta någon gång efter kriget med jakträtt och massor av vilt på är det ingen som gnäller på. Här säljer rikemannen jakter och unnar sig svindyra vapen. Allt finns ju på papper med en signatur. Att en renskötare sedan många, många, många år har ett fjällområde där de får gå ut och skjuta lite älg som dom kan sälja och på så sätt få någon inkomst så man slipper allt för mycket sidojobb, ja det kan man klaga på. Men det är ju statens mark, säger en del, och inte samernas. Alla borde ju ha lika mycket jakträtt då.
Jag kan varmt rekomendera att fördjupa dig i lite av den litteratur (ex. böcker av Åke Lindgren, Lennart Lundmark och När staten stal marken, som finns att beställa på Norra Skogsägarnas hemsida) och de filmer som finns som handlar om då den Svenska kronan började komma upp till våra fjällområden och vad de då utsatte vår samiska befolkning för. Då kan jag garantera både tårar och mardrömmar och kanske lite mer förståelse i hur det har gått till. Vi lär oss redan tidigt i skolan om hur Europeerna intog Amerika och drev undan indianerna, men vi har absolut ingen aning om hur det gick till då svenska staten intog Sapmí...

Bland annat så minns jag från en bok jag läste för ett par år sedan, där det berättades om att folk från staten borrade två hål i isen, man knöt så fast samerna i linor och skickade ner dom i vattnet och drog dom under isen och så upp genom andra hålet. Om och om igen. Ofta var man beroende av samerna som arbetskraft för exempelvis gruvbrytning och grov tortyr och förtryck var ett sätt att få dom att jobba hårt.
Så jo, svenska staten ägen idag fjällen, men frågan är väll sättet dom tog över det på.